Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Zetterström, Erik - Zettervall, se även Settervall - Zettervall, Helgo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zettervall
474
Zettervall
Erik Zetterström.
samling humoresker. Han har
därefter så gott som årligen utgivit
kåserier och historier i bokform, ss. ”Två
år i varje klass” (1923; ny uppl.
1954), ”Ett shinglat hjärta” (1925),
”Collection Kar de Mumma” (1932),
”Hm, sade Kar de Mumma” (1936),
”Skratt vid källan” (1945), ”Det
glada tjoet” (194S) och ”1 stället för
blommor” (1953). Vid sidan av
sketcher och humoresker har han skrivit
novelletter med ämnen ur
vardagslivet, vilket framgår av sådana
boktitlar som ”Pappa i trotsåldern” (1950)
oeh ”Mamma tar priset” (1951). Han
har i sina böcker från senare år en
hel rad träffsäkra, stilistiskt fint
avvägda barnhistorier, av vilka en del
samlats i volymen ”Josefine och
hennes bröder” (1953) — titeln pekar på
att Z. här vill fortsätta faderns (Z. 1)
tradition i fråga om barnkåserier. ■—•
Z. började tidigt medverka som
sketchförf., bl. a. i Rolfs revyer, och
sedan 1929 har han framträtt med
egna revyer. Då Blancheteatern 1932
startade de intima sommarrevyerna
var Z. en av förf., och åren 1935—54
har han svarat för utformningen av
dessa uppskattade revyer. Från 1955
har han övergått att skriva för
Folkan i Stockholm. Z. har också skrivit
revyer för andra teatrar, framför
allt Södra teatern. Han har gjort
åtskilliga bearbetningar för film och av
operetter. — Z. tillhör de
populäraste kåsörerna i den sv. pressen. Han
har en för kåsörens uppgift väl
utvecklad observationsförmåga. Hans
kommentarer till dagshändelser och
aktuella företeelser äro ledigt och
elegant utformade; iakttagelserna äro
kvicka och ofta ironiska. Sin förmåga
att i skissens form presentera en
situationsbild med några slående
repliker och en förtätad kontrastverkan
har kommit Z. att med framgång
odla miniatyrnovellen. Samma
för
måga utnyttjar han i sina uddiga
revysketcher som kännetecknas av
träffande satir, lätt handlag och
ovanlig följsamhet när det gäller att
lämpa dialogen efter de uppträdande
skådespelarnas egenart. En samling
av Z:s bästa sketcher har utkommit
under titeln ”Glada kvällar med Kar
de Mumma” (1943). — Gift 1) 1929
•—43 med operettsångerskan Margit
Ingeborg Rosengren (bd 6 s. 357);
2) 1944 med Marianne Ivarsdotter
Enhörning. H. U.
Zettervall, se även Setterwall.
Zettervall, Helgo Nikolaus,
arkitekt, f. 21 nov. 1831 i Lidköping,
t 17 mars 1907 i Stockholm.
Föräldrar: garvaren Peter Z. och Maria
Elisabet Lagergren. — Efter
skolgång i Lidköping började Z. på egen
hand utbilda sig till arkitekt,
samtidigt som han förtjänade sitt
uppehälle genom anställningar i handel
och lantbruk. Han studerade under
F. W. Scholanders ledning vid
Konst-akad. 1852—60. Sistn. år utnämndes
han till e. o. konduktör vid
överinten-dentsämbetet och blev samtidigt
Bru-nius’ efterträdare som
domkyrkoarkitekt i Lund. Z. företog studieresor till
Helgo Zettervall.
Tyskland, Frankrike och Norditalien
1862, Italien 1868 och Frankrike 1882.
Han blev 1871 led. av Konstakad. och
tjänstgjorde 1881—82 som v. prof, i
byggnadskonst vid samma institution.
År 1881 blev han intendent vid
över-intendentsämbetet efter Scholander
och var 1882—97 överintendent och
chef för detta verk. Han blev led. av
Vitt. akad. 1884 och av Vet. akad.
1897. — Under utbildningsåren
inriktades Z:s studier väsentligen på
restaureringsarbeten. Bl. a.
medverkade han 1857 vid ombyggnaden av
bibliotekshuset i Skara samt 1858—■
59 vid arbeten för Västerås domkyrka.
Sin största betydelse fick studieresan
1862 för honom därigenom, att han i
Frankrike mottog intryck av Viollet
le Duc och i överensstämmelse med
dennes idéer inriktade sina studier på
restaureringsproblem och på
rekonstruktion av de historiska stilarna i
en renodlad form. Sina erfarenheter
kunde han tidigast omsätta i en serie
ombyggnadsförslag för Lunds
domkyrka, vars genomgripande
restaurering under 1800-talets senare del
leddes av honom. Fastän där hela
väst-partiet förnyats i en ”stilren”
ro-manik framstår detta arbete på grund
av sina konstruktiva förtjänster och
den följdriktiga
materialbehandlingen som en av arkitektens bästa
insatser. Senare följde ombyggnader av
domkyrkorna i Linköping (1874),
Strängnäs (1875), Skara (1878—94)
och Kalmar (1879) samt
nybyggnaden av Linköpings domkyrkas
tornparti (1877—86), bland vilka
särskilt arbetena i Skara blivit
beryktade genom sitt hänsynslösa
åsidosättande av byggnadens ursprungliga
karaktär och sin på rent teoretiska
spekulationer grundade rekonstruktion
av kyrkan i en gotisk idealstil. Mest
omdiskuterad blev dock
restaureringen av Uppsala domkyrka 1885—93,
där långhusets gamla stöd i
tegelmaterial ersattes med dylika i
hugg-sten och de nya tegelfasaderna erhöllo
stiltrogna skulpturdetaljer i ett icke
tillfyllest prövat cementmaterial. Z.
har vidare restaurerat Jäders kyrka i
Södermanland (1875), ritat förhallen
till Trefaldighetskyrkan i
Kristianstad (s. å.) samt uppfört det nya
tornet i Klara kyrka i Stockholm (1886).
Han var även ledare för ombyggnaden
av Malmö rådhus i nederländsk
renässansstil (1865—69) samt för
restaureringen av Kalmar slott 1885—89,
av Penningby i Uppland samt av
Ege-skov slott på Fyn i Danmark. — Sin
intima kännedom om de kyrkliga
me-deltidsstilarna utnyttjade Z. även för
ett stort antal nybyggnader. Bland
dessa märkas Allhelgonakyrkan i
Lund i fransk tegelgotik (1877—91),
Matteuskyrkan i Norrköping (1887—
92) oeh Oskar Fredrikskyrkan i
Göteborg (1889—93) samt flera
landskyrkor ss. Hoby och Hällaryds kyrkor i
Blekinge (1861), Klagstorps (1864),
V. Bösarps (s. å.), Lilla Beddinge
(s. å.), V. Vrams (1867), Nosaby
(1869), Håslövs (1873) och österlövs
(s. å.) kyrkor, alla i Skåne, samt
Eriksbergs kyrka i Västergötland. —■
Under sina Skåneår knöts Z. till ett
flertal byggnadsföretag i provinsen.
Han uppförde för Lunds univ. bl. a.
kirurgiska kliniken (1864) och
univ.-huset (1877) samt ritade ett antal
bostadshus i samma stad ss.
Quenner-stedtska villan och sitt eget hus vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
