Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zettervall, Helgo - Zetzell, Pehr - Zibet, Christoffer Bogislaus - Zickerman, Lilli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zetzell
475
Zickerman
Sandgatan (1870). Vidare uppgjorde
han ritningar till slotts- oeh
herrgårdsbyggnader på de skånska
godsen Råbyholm (1869), Toppeladugård
(1874), Maltesholm (1870) och
Häcke-berga (1872). — Genom sin
riksomfattande kyrkobyggnadsverksamhet
framstod Z. under 1870-talet som
landets ledande arkitekt. I hans händer
lades till en början också de
monumentala byggnadsföretag, som under
detta årtionde blevo aktuella i
huvudstaden, riksdags- och
riksbanksbyg-gena. Hans olika projekt av 1873,
1877 och 1890 lyckades emellertid inte
vinna allmän anslutning; i viss
mening segrade doek den linje Z.
företrädde, genom att den slutliga
byggnaden anförtroddes åt hans elev Aron
Johansson. Bland realiserade
byggnadsföretag i Stockholm märkas
Bo-linderska huset (1872—74) i
vene-tiansk stil med måleriskt upplöst
fönsterrik fasad och Norra
latinläroverket (1876) med tunga
rustikmurar i florentinsk palatsstil, vidare
Sörensenska huset och dess terrass
(1882—83) samt huset
Kungsträd-gårdsgatan 2 A (1884). — Gift 1861
med Ida Anna Christina Lagergren.
•— Litt.: L. Weibull, ”Lunds
domkyrka. Dess ombyggnad 1860—80”
(1953). M. L—n
Zetzell, Pehr, läkare, f. 4 sept.
1724 i Söderköping, f 22 juli 1802 pä
Kvissberg i Vinnerstads skn,
östergötl. län. Föräldrar: handlanden och
rådmannen Olof Z. och Christina
Persdotter Aw. — Efter skolgång i
Söderköping och Linköping blev Z.
1744 student i Uppsala och 1754 med.
dr där. Efter en studieresa 1755—57
till Berlin, Paris och Holland blev Z.
1757 förste fältmedikus i Pommern
och 1758 innehavare av en nyinrättad
högre tjänst som fältmedikus. Han
blev 1763 e. o. och 1772 (—74) ord.
assessor i Collegium Medicum, 1765
garnisonsmedikus i Stockholm, men
flyttade 1784 till Norrköping för att
ägna sig ät skötseln av sina
egendomar i Östergötland. Han blev led. av
Vet. akad. 1756. — Z. var
framstående särskilt som militärläkare och som
ämbetsman, deltog i utarbetandet av
medicinalförfattningarna av 1774 och
donerade sin boksamling till
Linköpings gymnasium. Som människa var
han ”arbetsam, djupsinnig i
omdömen, munter och skämtsam i
umgänget” (Sacklén). — Ogift. P. H. T.
Zibet, Christoffer
Bogis-l au s, ämbetsman, författare, f. 25
dec. 1740 i Kvidinge skn, Kristianst.
län, f 16 maj 1809 i Stockholm.
Föräldrar: kontraktsprosten Alexander
Ziebeth och Helena KristinaNolleroth.
■—■ Z. blev 1752 student i Lund, där
han 1760 avlade juridisk ex., varefter
Christoffer Bogislaus Zibet.
han följ, år blev kanslist i Inrikes
ci-vilexp. År 1762 förordnades han till
kronprins Gustavs handsekr., en syssla
som han behöll även sedan Gustav
blivit konung. År 1766 blev han k. sekr.,
1777 adlad. S. ä. förordnades Z. till
regeringsråd i Pommern, men då han
kvarstod som konungens handsekr.
lämnade han ej huvudstaden. År 1792
förordnades han till statssekr. i
Ut-rikesexp. och led. av Rikets allm.
ärenders beredning. Under den
Reu-terholmska regimen var Z. avsatt och
förvisad från Stockholm och levde då
på sitt gods i Skåne tills han 1799
återinsattes i sina tidigare ämbeten.
År 1801 utnämndes Z. till hovkansler,
blev 1805 friherre och var 1805—07
led. av den under konungens frånvaro
tf. regeringen; 1808 blev han medl. av
den nyinrättade k. beredningen. —
Utan att direkt ingå i gustavianernas
trängre krets, något som förbjöds
redan av att han var ”uppkomling”,
åtnjöt Z. i hög grad Gustav III:s
förtroende och fick 1773—76 såsom
andre dir. ordna förvaltningen av K.
teatern. —- När Gustav IV Adolfs
kamp mot revolutionsidéerna
skärptes, fann han i Z. en villig hjälpare.
Han blev en för konungens syften
utmärkt ledare av censuren. Såsom det
fria ordets undertryckare fick han
brorslotten av opinionens hat mot
regimen riktat mot sin person. Däremot
stod han ej lika solidariskt vid
konungens sida i de utrikespolitiska
frågorna. Under det sista oroliga året
av Gustav IV Adolfs regering hörde
han till den moderata opposition inom
regeringen, som väl ej ville en total
regimförändring men på alla mindre
avgörande punkter motarbetade
konungens politik. De nya makthavarna
efter 1809 års revolution, som kände
denna hans ställning, upptogo honom
också i den nya konseljen, men
opinionen tvang dem att redan efter en
dag avskeda honom. — Z. uppträdde
även som vitter förf, med smådikter
och en större komisk epopé,
”Kurria-den” (om en ekorre), som vann ett
visst bifall. I sitt testamente hade Z.
förordnat om två pris, som Sv. akad.
skulle utdela: ett för bästa äreminne
över Gustav III, ett för den bästa
skriften mot tidens upplösningsläror;
statuterna omtolkades i allmänt
patriotisk anda. Z:s
”Vitterhetsarbeten” utgåvos 1852 av P. Hanselli. Z.
blev led. av Mus. akad. 1772, av Sv.
akad. 1790 och hedersled, av Vitt,
akad. 1805. — Ogift. S. A—n
Zickerman, Emma Carolina
Helena (Lill i), textilexpert, f. 29 maj
1858 i Skövde, t 5 sept. 1949
därstädes. Föräldrar: apotekaren Carl Peter
Z. och Hedvig Malmgren. — Z.
genomgick Handarbetets vänners
sy-och vävskola och innehade
1887—-97 en broderiaffär i Skövde. Hon
kan kallas den moderna sv.
hemslöjdens grundare. I samband med
Stockholmsutställningen 1897, där Z.
fick se mycken gammal äkta och
värdefull allmogeslöjd men tyvärr
också mycken ny stillös, inspirerades
hon till att söka länka in den
förefintliga handaskickligheten pä nya
sunda banor, som kunde ge slöjdarna
ekonomiskt utbyte. Hon ansåg att en
förmedlingscentral mellan tillverkare
och kunder borde grundas med en
därtill anknuten rådgivande
mönsterförmedling med säljbara men tillika i
traditionen förankrade förebilder. På
Lilli Zickerman.
hennes initiativ bildades 1899 för
dessa syften Fören. för sv. hemslöjd,
med sin permanenta
försäljningsut-ställning där Z. var föreståndarinna
1899—1914. — Z:s andra stora insats
var den omfattande inventering av den
sv. textila allmogekonsten, som hon
startade 1910. Denna fick formen av
en samling fotografier och färgskisser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
