Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Åkerman, Assar - 2. Åkerman, Jules - Åkermark, Harald - Åkerrehn, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åkerman
508
Åkerrehn
Assar Åkerman.
tingska ministärerna juni—okt. 1920
samt okt. 1921—april 1923 var han
statsråd och chef för Justitiedep.
Åren 1919—21 var han v. ordf., 1924
led. och 1925—36 ordf, i första
lagutskottet. Han var led. av
strafflags-kommissionen 1917—20 och från
1926 sakkunnig ang. reformering av
strafflagstiftningen. — Å., som föga
deltog i den egentliga partipolitiken,
ägnade sitt huvudintresse åt de
sociala lagfrågorna och uppträdde som
radikal reformvän med emellanåt
tem-peramentsfulla inlägg i polemik mot
den motsatta sidans talesmän, bl. a.
Johan Thyrén. Som statsråd och
ut-skottsordf. gjorde han en
betydelsefull insats för den sv. lagstiftningens
omdaning i human och demokratisk
riktning. Fångvårdens modernisering
och särskilt en humanare behandling
av ungdomsförbrytarna hörde till de
strävanden, som under senare år lågo
honom mest om hjärtat. — Gift 1898
med Laura Othilda Petronella Borg.
S. Sw.
2. Åkerman, J u l e s Heribert,
kirurg, f. 12 sept. 1861 i Tyringe, Finja
skn, Kristianst. län, f 7 maj 1951 i
Stockholm. Föräldrar: lantbrukaren
Nils Håkan Å. och Julia Dorotea
Wiebe. Syssling till Å. 1. — Efter
mogenhetsex. i Lund 1880 blev Å. där
med. kand. 1885, med. lic. 1888 och
med. dr 1889 samt docent i kirurgi
1890 och underläkare vid lasarettets
kirurgiska avd. 1891. År 1893 blev
han prosektor i anatomi vid Karol.
inst., 1894 lasarettsläkare i
Kristianstad, 1895 e. o. prof, och 1908 ord.
prof, i kirurgi vid Karol. inst. samt
1895 andre överkirurg och 1916
överkirurg vid Serafimerlasarettet; år
1926 avgick han som emeritus. Han
var därjämte överläkare i
Riksförsäk-ringsanstalten 1902—34, inspektor
för Tandläkarinstitutet 1918—29 och
inspektör för vanförevården i riket
1927—31. Han uppbar åtskilliga
sakkunniguppdrag, bl. a. angående
omorganisation av Fältläkarkåren 1908,
av Marinläkarkåren 1911 och av
tandläkareutbildningen 1918 samt om
riktlinjer för vanförevården 1920. •—
Å., som hade en gedigen utbildning
och bl. a. studerat under ledande
Pariskirurger, placerades redan i unga
år på en av sv. kirurgis mest
framskjutna ledarposter. Här kom han
dock från början i viss mån i
bakvatten; sin professur hade han nått efter
hård akademisk konkurrens, och i sin
ställning kom han att överskuggas av
sin tio år äldre ämbetsbroder J. Berg.
Bredvid dennes massiva tyngd och
allvarliga noggrannhet hade Å:s
livliga, kloka och humoristiska men i
alla avseenden lättare ingenium i
decennier svårt att göra sig gällande.
Sin väsentliga insats kom han därför
inte att göra inom den kirurgiska
vetenskapen, till vilken hans bidrag
blevo tämligen få och föga givande,
Jules Åkerman.
utan i sina många organisatoriska
uppdrag utanför kliniken, i sin
lärargärning och i den mänskliga
kontakten med de sjuka, med kollegerna och
studenterna. Som
Riksförsäkrings-anstaltens förste överläkare under
mer än 30 år gjorde han en
banbrytande insats inom sv.
försäkrings-medicin. Som inspektor för
Tandläkarinstitutet genomdrev han dettas
flyttning 1923 till modernare lokaler.
En viktig roll kom han med sin
praktiska klokhet och sin personliga charm
att spela i Sv. läkaresällskapet samt
i dess sektioner för kirurgi och för
medicinens historia, liksom kanske
allra mest som inspektor för
Medicinska fören. I kretsen av studenter
eller kolleger spred ”Jules” med sin
spelande skånska kvickhet och sitt
varma leende oförliknelig fest och
glans; hans minne lever i oräkneliga
anekdoter. — Gift 1900 med Tyra
Albertina Almgren. — Litt.: nekrolog
av J. P. Strömbeck i Nordisk Medicin
1951. P.H.T.
Åkermark, Carl Harald,
sjöofficer, f. 12 sept. 1873 i Göteborg.
Föräldrar: magistratssekreteraren
och notarius publicus Gudmund Jakob
Å. och Amalia Margareta Tranchell.
— Å. blev underlöjtnant vid flottan
1894, kommendörkapten av andra
graden 1916 och av första graden 1919.
Han var chef för den sv.
Ålandsexpe-ditionen 1918 samt för
Marinförvaltningens torpedavd. 1919—23. Å.
utnämndes till kommendör och chef för
S j öf örsvarets kommandoexpedition
1923, vilken post han beklädde till
1927, då han blev konteramiral och
samtidigt högste befälhavare för
kustflottan. I denna senare befattning
kvarstod han till 1933, då han blev
chef för Marinförvaltningen. Han
utnämndes till v. amiral 1934 och erhöll
avsked ur aktiv tjänst 1938. Under
andra världskriget tjänstgjorde Å.
1939—42 som befälhavande amiral i
västkustens marindistrikt. — Å. har
innehaft ett flertal sakkunnige- och
utredningsuppdrag, bl. a. som ordf, i
1939 års sakkunniga rörande
handelsflottans skydd i krig. — Å. invaldes i
Örlogsmannasällskapet 1908 och i
Krigsvet. akad. 1921. — Gift 1914
med Märtha Mathilda Gjerling. K.
Åkerrehn, Olof, bergsmekaniker,
arkitekt, f. 11 maj 1754 i Västra
Vingåkers skn, Södermani, län, j- 9
maj 1812 i Stockholm. Föräldrar:
lantbrukaren Lars Ä. och Karin
Jöns-dotter. —■ Å. genomgick Strängnäs
gymnasium och blev student i
Uppsala 1774 men flyttade följ, år till
Åbo; han återvände till Uppsala 1777
och blev där fil. kand. 1779 och fil.
mag. 1783. Han hade från början
ägnat sig åt fysiken och astronomien
samt var en skicklig matematiker. År
1787 inträdde han i Bergskollegium
och kom sedan alltmer att intressera
sig för bergsmekaniken; med tiden
blev han en föregångsman inom den
tillämpade mekaniken och gjorde en
rad förbättrade konstruktioner till
byggnader inom bruksindustrien. —
Å. innehade 1786—95 ett betydande
stipendium från Brukssocieteten.
Från 1784 till sin död skall han ha
byggt omkring 50
stångjärnshammare och lika många spik- och
knipp-hamrar, 17 sågverk, 90 kvarnar samt
dessutom en rad valsverk,
bläster-verk, fabriker och gruvkonster m. m.
Till hans största verk räknas
manufakturverket i Wedevåg, där han var
teknisk dir. 1795—1807. Nya
verkstäder byggdes, och ett stort tegelbruk
uppfördes, där det löpande bandets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
