Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes barn samt till dem överlämnar den del av
förmögenheten jag åt dem bestämt. Svär mig det vid frälsarens
bild», yttrade modern, räckande honom ett krucifix, som
hängde inuti sängen.
»Jag svär det, men var och hur skadi jag söka dem?»
»I Sverige! Dit hon lyckades fly.»
»Varav vet ni det?»
»Casper, som under processen varit det mest
besvärande vittnet emot henne, meddelade mig, under ett anfall av
samvetskval, då han var nära att angiva mig, att det var
han som, efter domens avkunnande, förskaffade både
henne och barnet tillfälle att fly.»
»Vet ni även om hon lever?»
»Jag hoppas det; ty då jag, efter Caspers bekännelse
reste till Sverige för att uppsöka och göra hennes oskad-
H
»Ville ni även döda henne?» inföll sonen rysande.
»Hon stod på min levnadsbana såsom en hotande fara,
vilken jag borde undanrödja. Jag upptäckte också deras
vistelseort; men dagen därefter var hon försvunnen. Din
sjukdom återkallade mig till Miinchen. Vad du för övrigt
behöver veta, såsom ledning, finner du i den uppsats, jag
lämnade dig och i Caspers anteckningar. Så snart jag
upphört att förtäras av mina samvetskval och de hemska
bilder, vilka intill min död skola martera min själ, gör du
förberedelser till din avresa, och förskaffar dig så mycken
kännedom av svenska språket, att du utan tolk kan göra
dina efterspaningar. Om människan visste vilka
förfärliga lidanden brottet medför, säkert satte hon då icke sin
fot på den farliga stigen. Åratal har jag legat på mitt
plågoläger; oupphörligt förföljd av mina offers
anklagande och hotande gestalter, vilka ropat på hämnd, utan att
jag vågat bönfalla om ett slut på mina kval; ty vilken
fasansfull räkenskap återstår icke på andra sidan graven!
Jag måste åtminstone medföra den trösten, att till någon
del hava gottgjort vad som.stod att försona. Min skuld
är ändå så stor, att jag icke kan hoppas erhåMa
absolution.»
En tystnad inträdde. Sonen lutade sitt huvud i
handen ; på hans ansikte skiftade avsky och smärta. Modern
betraktade honom med sina dystra ögon; det uttryck av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
