Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad föreslår du mig?» Thora clrog förskräckt undan
si na händer.
»Thora! Är detta ditt mod, din kärlek, då du bävar för
mina blotta ord? Hör och förstå mig rätt. Strax efter
vår ankomst till Miinchen är jag med all säkerhet i stånd
att handla såsom mitt hjärta föreskriver och låter då inför
Gud och människor^besegla vårt förbund. Inser du icke, att
detta steg ofördröj ligen för oss till våra önskningars mål?
Vad ont gör du därmed? Inför Gud, intet. En och
annan tadelsjuk tunga skall under loppet av några veckor
fördöma dig, men är väl deras omdöme värt att vi
uppoffra månader av sällhet? De tystna i alla fall, då du blir
min maka.»
Med armbågen stödd emot kudden och huvudet lutat
i handen åhörde honom Thora dödsblek. Hennes bröst
höjde sig oroligt, och i det våldsamt klappande hjärtat
uppstod en häftig, men kort strid emellan hennes kärlek,
samvete och stolthet. Thora ville dö i detta ögonblick, så
smärtsam föreföll henne försakelsen av den lycka Axel
visade på så nära håll. Utan minsta tvekan uppfattade
Thora fullkomligt klart, att hon borde och måste avstå
ifrån den. Tårarna runno ymnigt, och hon bjöd fåfängt
till att få fram ett enda ord över de darrande läpparna.
»Du tiger och gråter; huru skall jag uttyda din
tystnad? Skulle jag väl hava överskattat styrkan av din
kärlek?» inföll Axel med mörk blick och upprörd röst.
»Axel, jag lider av dina ord; ty under dylika villkor
kan jag aldrig bli din maka. Jag skall icke följa dig,
ty jag måste försaka den utväg du nu erbjuder mig och
avvakta din återkomst.» Thora grät häftigt.
»Och varför, varför?» utropade Axel med lidelse,
fattande åter hennes båda händer, dem han hårt kramade.
»Din kärlek är således endast ett blomsterdoft i lyckans
solsken, men den försvinner vid första prövning?»
»O! Tala icke detta grymma språk i en så bitter stund!
Du vet ej, huru mycket det kostar mig att uppoffra min
kärlek för plikten; men jag kan icke inför Gud och
människor handla annorlunda. Skall jag väl kunna försänka i
sorg alla dem, som älskat mig ifrån barndomen?»
»Nej, du kan det icke, emedan din kärlek är för svag;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
