- Project Runeberg -  Passionerna /
61

(1914) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag tyvärr allt för väl igenkände. Det upprev också alla
de sår, varav min själ blödde, och visade, med en
förkrossande klarhet, hela min ställning till Axel. Inbillningen
framställde hans hustru: olycklig, förtvivlad och övergiven
för min skull; och mig själv, med ena foten lyft över den
avgrund, som benämnes vanära, äktenskapsbrott. Vid
dessa tankar uppfylldes min själ av en smärta, alltför
biteer att kunna tolkas. Jag erfor nästan fasa för Axel, som
fört mig till branten av ett ohjälpligt fall; ett enda steg
:ill, och jag hade varit förlorad. O, ’huru mången gång
lar jag icke, i all min olycka, på mina knän tackat Gud,
för det jag utan blygsel kunnat se tillbaka på mitt
sorg-dga liv! Och mu, efter allt vad jag redan lidit, vågade han
till mig uttala önskningar, som, ehuru dunkla, likväl
inne-Duro en dubbel och öppen skymf. Behärskad av dessa
intryck, skrev jag fö.ljande ord:

Förlåtit Axel har jag längesedan, emedan hjärtat icke
kan hata den det en gång innerligt älskat; men emellan
oss är det slut — slut för evigt!

Återvänd till din maka och gott gör vad jag
ofrivilligt, men du uppsåtligen emot henne brutit. Thora finnes
icke mera till för dig, och kom ihåg, att hon aldrig skulle
kunna förlåta, om du, till de kval hon redan utstått, även
fogade den vandrande förolämpningen, att fortfarande,
såsom gift, hysa önskningar om en genkärlek, den hon
anser som ett brott.

Mitt fel, Axel, har varit att jag oinskränkt trodde på
dina känslors renhet, och därför har jag lidit ett hårt
straff.

Lev väl, och bliv så lycklig, som mitt hjärta önskar.

Thora.

»Lotta medförde från honom detta svar:

Farväl, Thora! Fri, eller aldrig, återser du mig.
Jag skall icke förolämpa dig med min trognat kärlek; men
kom även du ihåg, att min förblir du likväl; ditt
hjärta. tillhör mig för evigt. Tro icke, att du utan mig skall
eller kan finna en sekunds sällhet. Nej, min kärlek, med
all dess vilda passion, skall lik en flamma, träda emellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspassio/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free