Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alldeles okunnig om uppträdet emellan Hugo och hans
mor, satt Nina i den lilla enkla salongen, som var
gemensam för henne och brodern, då Dora anmälde att ett
äldre fruntimmer önskade tala möd henne; men innan
Nina hann svara, stod den besökande redan i dörren.
Nina igenkände genast grevinnan Örnhjelm, vilken hon
ofta sett på spektaklet. Vid hennes anblick erfor Nina
en ovillkorlig rysning, ty hon förutsåg, att den stolta
damen kom för att tillfoga henne någon svår smärta. Nina
mötte med lugn blick grevinnans föraktliga ögonkast samt
hälsade på henne värdigt och vöirdnadsfullt.
»Det är således ni, mamsell, som icke finner er
ärelystnad tillfredsställd av att vara greve Örnhjelms älskarinna,
utan även hyser den dåraktiga förhoppningen att kunna
tillnarra er hans namn och intaga en hustrus plats vid
hans sida», började grevinnan med ett obeskrivligt
förakt i rösten.
»Fru grevinna, ni misstar er; jag har aldrig varit och
kan aldrig bliva grevens älskarinna.»
»Vad namn vill ni då giva ert närvarande förhållande
till honom? Dock jag är icke hitkommen för att ingå uti
en ordstrid med er, utan för att, i egenskap av hans mor,
förklara, det ni är vansinnig, i fall ni på allvar, kunnat
nära den tanken att bliva gift med greve Örnhjelm. Om
ni även lyckats så bedåra min son, att han givit er en
dylik försäkran, har detta likväl icke varit förhållandet
med mig, hans mor. Eller tror ni verkligen att jag skall
tillåta en teaterflicka att innästla sig i min släkt?»
»Fru grevinna, ehuru teatersångerska, finnes ingen fläck
på min heder; intet varken i mitt förflutna eller
närvarande liv gör mig ovärdig er son», yttrade Nina med en så
ädel självförtröstan, att den bragte grevinnan till det
yttersta.
»Ni min son värdig!» utropade hon med flammande
ögon »Er djärvhet är sannerligen exempellös.»
»Ni glömmer er, grevinna, och jag ber, hör upp med
dessa utfall, vilka endast förödmjuka den, som uttalar
dem. Ni har besökt mig, vad önskar ni?» Ninas tal var
lugnt, men hennes kinder bleka.
»Och det frågar ni? Har då icke min olycklige son
blivit så förbländad, att han vill taga er till maka, och ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
