Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan fråga vad jag vill! Jag vill säga er, att detta
äktenskap icke kan, icke får äga rum.»
»Ni,.vill det icke, grevinna; men av vad skäl?»
»Emedan min son därmed skulle sätta en fläck på vårt
namn.»
»Mitt liv är rent, min heder obefläckad; jag kan
således icke förnedra något namn.»
»Mamsell», återtog grevinnan med konstlat lugn, »bjud
till att förstå mrg: Hugo är nu bländad av er ungdom,
er -sång och er fägring, och hans medfödda stolthet är för
tillfället undanträngd av hans böjelse; men sedan ni en
gång blivit hans hustru, skall han röna så mycken ovilja
av sin släkt, att den sårade självkänslan slutligen kommer
att förjaga hans kärlek. Ni har då invigt hela hans liv
åt ånger och olycka. Och den dag skall komma, då -han
djupt beklagar sin villfarelse.»
Nina darrade, men svarade med värme:
»Ni känner icke er sons ädla och upphöjda karaktär, i
fall ni tror, att han av bördsstolthet kan upphöra att älska
mig, så länge jag förblir honom värdig. Högmod trives
icke i en själ sådan som hans. Och aldrig skall jag
upphöra att tro på storsintheten av hans tänkesätt.»
»Ni står alltså fast vid att vilja bliva -hans hustru?»
Grevinnans röst darrade.
»Ja, han har min kärlek och min tro; endast döden
eller han själv kan lösa mig ifrån mitt löfte.»
»Ni vill, under kärlekens och trohetens mask, tränga er
in uti en av vårt lands förnämsta familjer.»
»Vartill gagnar det väl, att jag svarar härpå, ni skulle
ändå icke förstå mig. Jag är beredd att även underkasta
mig beskyllningen av en dylik ärelystnad; ty jag älskar
av hela min själ.»
»Är detta ert sista ord?»
»Jag har ingenting att tillägga.»
»Nå väl, om ni ej avstår ifrån denna förening, skall ni
tvinga mig att förskjuta min son.»
Med ett utrop av smärta gömde Nina ansiktet i
händerna.
»Det skall mamma icke», ljöd Hugos stämma ifrån den
öppna ’dörren. Han gick fram till Nina sägande ömt:
»Min trofasta Nina, som med så ädel ståndaktighet stritt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
