- Project Runeberg -  Passionerna /
89

(1914) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har ingen del. Eller tror du icke, att mitt förstånd säger
mig, det du är långt mera värd min kärlek, min beundran
och mitt namn än varje annan flicka. Jag kan icke
komma att ångra mig; ty i dig har jag funnit en så ädel
kvinna, att varje man med skäl kan anse sig lycklig att
få bjuda dig sitt liv. Varför då ålägga oss en
ändamålslös försakelse, som endast skall beröva oss en tid av
säll-het?»

»Jag tror fullt och fast på dina ord, och därför är jag
också stark. Men av aktning för din mor, måste vi på
ett år uppskjuta vår förening och leva långt ifrån
varandra. Hon behöver denna tid att lugna och vänja sig
vid en förening, som är henne motbjudande. Du vore
icke den Hugo jag så högt älskar, om du icke kunde
uppoffra ett år av sällhet för din mors skull.»

Ännu länge stredo Hugo och Nina; men hon behöll
segern.

Tre veckor därefter avreste Nina och kapten Ahlrot till
Italien.

*



Ett år hade förflutit sedan Thoras och Emils bröllop.
Det är på våren vi återföra läsaren i majorskan Alms
hus. Uppkommen i förstugan, spanar man förgäves efter
den värda damens namn på visitlådan. Där prunkar i
dess ställe med förgyllda bokstäver: Emil Liljekrona. Men
skulle läsaren fråga efter majorskan, så bor hon en trappa
upp, uti en rymlig och elegant våning. Vi för vår del
sträva ännu ett par trappor upp till ateljén.

Thöra satt framför sitt staffli och arbetade. Den skära
rodnaden på hennes kinder spridde en livlig glans över
ansiktet; ögonen lyste av inspiration.

På andra sidan uti ateljén satt Emil, även framför en
tavla; men han målade icke. Med armarna i kors över
bröstet betraktade han sin unga, sköna hustru med en
blick, som förrådde många stridiga känslor. Den
uttryckte ömsom bitterhet och avund, ömsom beundran och
smärta.

Thora var så uteslutande upptagen av sin
sysselsättning, att hon tycktes helt och hållet hava förgätit hans
närvaro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspassio/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free