Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du talar om lidanden! Vad erfar väl jag i dessa
ögonblick, då jag, efter att hava flytt dig, innesluten på mina
rum betänker, att du nu åter vi 11 förleda mig till
glömska av mina piikter såsom maka; liksom du fordom ville,
att jag skulle förgäta dem såsom dotter och kvinna.»
»Huru kan du tala om att glömma plikter, skapade av
människors fördomar, då kärleken, som är skapad av Gud,
gör sin röst gällande? Vet du icke, att dess natur är
egoistisk och att den fordrar allt, liksom den uppoffrar
allt. Den liknar en stark ström, vilken, trotsande alla
hinder, banar sig väg genom att uppsluka allt, som sätter sig
emot densamma. Jag vet väl att det gives naturer, vilka
kunna försaka, men de älska ljumt, utan liv och styrka;
de känna icke såsom jag. Kärleken är hos dem en -stilla,
blek låga, icke en förtärande brand. Icke var det möjligt,
att den ed, som band mig vid en annan, kunde under en
hel levnad bliva lag för mitt hjärtas fordringar. »Jag såg
och älskade dig och bedrog dig, därför att jag icke kunde
leva utan dig. Ödet gäckade mig i det ögonblick jag trodde
mig säker om din besittning och min sällhet. Att jag nu,
efter långa års väntan, begär att du för min skull
övergiver en eländig narr, är ju naturligt. Då man älskar troget
och varmt, har man försonat allt. Thora, tvivla på allt,
om du vill, men icke på mitt hjärtas känslor för dig. När
skall mitt hjärta få den lön, varom det så många år
drömt?» Axel lutade sig ned till Thora; hans ögon, fulla
av kärlek, vilade på henne.
Thora teg, men den växlande färgen på kinderna
förrådde en inre strid. Axel lade sakta sin arm om
hennes liv. Milt sköt Thora honom ifrån sig och viskade:
»Om du upphörde att älska mig såsom du nu gör, skulle
jag dö; men ändå, Axel, kan jag aldrig bliva din, varken
såsom frånskild hustru eller äktenskapsbryterska.»
Axel sprang upp, fattade och kramade med krampaktig
häftighet Thoras hand, sägande:
»Varför tror jag, arma dåre, ännu uppå, att det finnes
ett hjärta i ditt bröst? Varför vill jag icke en gång fatta,
att det endast är en grym lek du driver med mig. Den
har aldrig älskat, som beständigt sätter fördomar och
förmenta plikter emellan sig och sin kärlek. Farväl, Thora,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
