Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigaste förtvivlan, tiggde om nåd för sin kärlek; de gamla
förenade sig med henne, men jag måste vara obeveklig och
lämnade dem alla i en upprörd sinnesstämning för att
innesluta mig i mina rum, med den hemska bekännelsen ännu
ljudande för mina öron. ’Dagen förflöt, utan att jag ägde
mod att varken återse Laur% eller taga något mera
avgörande steg. Natten inbröt, utan att jag ens sökte någon
vila. Omkring klockan ett knackade någon på min dörr,
jag öppnade, och min kammartjänare stod framför mig.
»’Vad vill du?’ frågade jag något kärvt.
»’Herr general, mamsell Agatha (Lauras
kammarjungfru) förde löjtnant Heyse upp på frökens rum kl. 10, och
han har ännu ej återvänt därifrån; jag äjjsåg för min
plikt att omtala detta.’
»Jag rusade på karlen och ropade: ’Du ljuger!’
»’Herr generalen kan själv övertyga sig om sanningen
härav. Jag är dessutom icke den enda som sett det;
nå-dig grevens betjäning och portvakten kunna intyga
detsamma.’
»Utan att tillägga ett ord, tog Jtag vägen till Lauras
rum. Jag kom för att bevittna Jmmtls första skurkstreck
och den av* passion förvillade flickan# fall. Gud allena vet,
: vartill min ursinniga vrede kunnat förleda mig, om icke
%mina svärföräldrar, på angivelse av någon av deras
dome-Stiker, även infunnit sig och kommit de brottsliga till
hjälp. Efter en ström av förebråelser från de gamla,
som betraktadH mitt halsstarriga beslut att upphäva
föreningen’ såsom orsaken till allt, ifordrade greve Schek,
att vigseln skulle äga rum följande dag. Laura låg vid
mina fötter badande i tårar; men Axel stod framför mig
med trots på sin panna och djärvhet i blicken. Jag ägde
icke mera något val, ty jag ifsåg alltför väl, att en
fortsatt vägran endast innebar Lauras ohjälpliga vanära.
Slutligen yttrade jag med våldsam ansträngning:
»’Nåvål, olyckliga barn, må du få honom; men betänk,
att den lycka som du, genom att kränka och ohjälpligt såra
din far, tilltvungit dig, aldrig kan bliva vajaktig. Och ni,
Axel, som med en vanärande handlijag velat besegra mig,
uppväcker ett så djupt förakt i min själ, att jag aldrig kan
eller vill betrakta er som en anförvant. Jag är icke mera
för er Lauras far, i elfe mer en broret i 11 er mor, jag är en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
