Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom ; men ehuru Pauls egna ögon stodo fulla af tårar,
sade han med sitt milda leende:
— Conny, det måste ske. Du skall nu blifva, hvad
jag alltid spått, en herreman. Du skall studera och
blifva en dugtig karl. Vi måste skiljas . . . det är för
din framtida lycka.
— Om jag blir en herreman, Paul, inföll jag, —
så måste du äfven blifva det.
Paul skakade på hufvudet och sade till hälften
sorgset, till hälften skämtande :
— Nej, du, jag har ju redan flere gånger sagt dig,
att jag blir,f hvad jag är, en gatsångare. Den duger
icke till herrekarl, som af alla är känd såsom
positivspelare och dertill blifvit utpekad att vara en tjuf, som
man släppt lös af undseende. Jag har i alla fall icke håg
att lära något yrke, utan vill lefva af min sång; men
du, Conny, du skall lära dig många nyttiga saker.
De dagar, vi tillbragte till sammans före min
afre-sa, skola aldrig gå ur mitt minne.
En god mor hade icke kunnat omhulda mig med
större ömhet och fullkomligare glömska af sig sjelf. än
Paul gjorde, oaktadt hans bleka an sigte, hans röda ögon
srjvallrade om, att han vakade natten igenom.
Så kom dagen, då jag skulle resa. Man måste med
våld slita mig från Paul. Jag grät och skrek af alla
krafter och slog omkring mig, då man bar mig till
åkdonet. Genom töcknet af mina tårar såg jag, huru Paul,
då vagnen rullade bort med mig, sprang efter den ett
långt stycke; derpå stannade han tvärt, och jag hörde
honom ropa mitt namn, men med en ton, söm liknade
ett hjertskärande skri.
Jag ville kasta mig ur åkdonet. Doktor Wenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
