Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutenhet, som under dessa år återhållit mina känslor, föll
sönder, och den länge inneslutna känslans ström rusade
obehindradt fram öfver mina läppar. Jag förklarade
driste-ligen, att om jag icke finge återse min bror, ej vara till
sammans med honom någon tid, skulle min flit och min
arbetsförmåga dö borc, liksom mitt glada, sorglösa lynne gjort.
Professorn gick ideligen framåt, oaktadt vi redan
voro förbi hans boning. Icke ett ord undföll honom.
Han vände icke ens hufvudet för att se på mig; han gick
• •
endast litet fortare än vanligt. Andtligeu tystnade
jag, qväfd af min rörelse och det häftiga ordandet. l)å
jag upphörde att tala, stannade professorn, och det så
tvärt, att jag, som trafvat på i kapp med honom, rusade
flere steg förbi, innan jag märkte, att han stannat.
Jag vände hastigt om, och på detta sätt blefvo vi
stående midt emot hvar andra.
— Hm, ja så, hm, hm! voro de första ljud, som
undföllo honom.
Derefter såg han på mig och yttrade sträft:
— Det var fasligt hvad du kan prata, när tungan
en gång kommer i gång. Har du tegat förut, så tar du
nu igen skadan.
Och dermed vände professorn tvärt om för att gå
hem till sig.
Jag rusade efter honom, alldeles utom mig af
ångest, och, höjd af förmätenhet, jag fattade den ena af
hans händer, stammande;
— Herr professor, jag får ju resa? Icke sant, jag
får fara och uppsöka min bror?
— Hvad tager du dig före? Hvad anser du mig
för, efter du hugger tag i mig så der? Tror du
kanske, att jag icke vet, hvad jag har att göra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
