Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan Janne var borta, yttrade professorn några
stränga förmaningar till sin äkta hälft.
Hon grät och bad om förlåtelse, samt tillstod, att
hon förgått sig; men professorns enda svar var en
befallning, att hon skulle lemna rummet.
När det åter blef tyst der inne, kastade jag mig på
soffan, liksom bedöfvad af livad jag hört. Det föreföll
mig å ena sidan, som om jag genast bort lemna denna
boning, men å den andra, som om jag måste stanna.
Janne hade således äfven brännmärkt mig såsom tjuf.
Detta var något, som jag på förhand icke beräknat.
Midt under det min stolthet och hela min själ
uppreste sig emot detta nya anfall, öppnades dörren, som
åtskilde professorns och mitt rum. Han stod på tröskeln
med ögonen fästa på mig.
— Har Fredriksson varit här länge? frågade han.
— Omkring en timme, svarade jag och reste mig
upp.
Mitt upprörda ansigte upplyste honom om alla de
sår, mitt inre under denna timme erhållit.
— Har du hört, hvad som förefallit?
— Ja, det har jag. Jag ämnade också bedja
professorn att få lemna Lund, sade jag, helt och hållet
lydande stundens ingifvelse.
— Och h var för?
— Jag kan ej stanna i professorns hus, och jag vill
ej stanna i Lund, då jag icke får vara qvar hos pro?
fessorn.
— Och livad hindrar dig att stanna hos mig?
— Det, att. . . att , . . professorskan icke vill hafva
mig här och . . . och . , . jag vill icke . . . här blifva en
orsak till. . . till. . . ledsamheter, stammade jag och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
