Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mådde endast med yttersta ansträngning hålla tillbaka
mina tårar.
— Ganska bra, ganska riktigt tänkt, men
öfver-flödigt. Du behöfver icke befatta dig med livad som
förefaller emellan mig oeb min hustru; det är saker,
som icke angå dig. Du stannar nu beskedligt, der
du är, detta är din förmyndares och äfven min vilja.
Nu icke ett ord mera om den saken . . . har du
förstått mig?
— Det har jag, men . . .
— Här finnes icke några men, förstår du. Ar du
ej nöjd här, så skrif till din förmyndare. Till dess
denne sagt, att du skall flytta, blir du qvar. Och nu
till en annan sak, Huru ämnar du uppföra dig, i fall
de här historierna komma till kamraternas öron vid
gymnasium ?
Ett ögonblick förblef jag tyst. Det nya,
förödmjukande slag, som träffat mig, hade helt och hållet rubbat
den sjelfförtröstan, mitt första sammanträffande med
Janne framkallat. Något liknande ängslan Öfverväldigade
mig, men endast för några ögonblick; derefter lyfte
jag upp hufvudet, såg professorn i ögonen och svarade
med fasthet:
— Jag ämnar erkänna det, som är sanning, men
bestrida det, som är falskt.
— Godt, jag är nöjd; du börjar verkligen arta dig,
Professorn vände sig om för att gå in till sig ; men
jag rusade fram till honom, fattade lians hand och
utropade med den sårade stolthetens okufvade smärta:
— Herr professor, skicka mig bort; jag kan icke
förblifva i ett hus, der man anser mig för en tjuf, der
man skall visa mig förakt såsom en sådan, oaktadt jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
