Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det gläder mig, ja, det gläder mig af hjertat,
svarade den äkta mannen.
Han kastade en misstrogen blick omkring fartygets
däck, tydligen för att utröna, huru vida der funnos
några flere än vi; men den enda lefvande varelse, utom
besättningen, som befann sig der, var Berta. Hon
qvar-satt på bänken, der hon suttit under samtalet med
gref-ven. Af honom syntes ej något spår. Han var
försvunnen; men jag misstänkte genast, att han intagit min
plats bakom balarne.
Herr Lagerskog försäkrade, att luften var kall, att
Berta icke borde sitta uppe längre, och derpå erbjöd han
sig att hålla henne sällskap nere i hytten, till dess hon
kunde somna. #
De gingo ned, och jag, som saknade all lust att
sammanträffa med min välgörare eller afgifva någon
förklaring, följde deras exempel.
Tidigt den följande morgonen voro vi i Stockholm.
Alla passagerarne om bord hade samlats uppe på däck,
då fartyget lade i land; men fåfängt spejade jag efter
grefve Strålkrans. Han syntes ej till.
Herr Lagerskog hade mycket att bestyra med att gifva
sin betjent order om nattsäckar, toilettschatull och Gud
vet hvad. Sjelf var han liksom spikad vid Bertas sida
och följde med granskande blick hvarje manlig figur, som
passerade förbi dem. Slutligen fick han sigte på mig.
Helt glad öfver upptäckten, frågade han, om jag ville
göra honom den tjensren och föra hans hustru till deras
ekipage, som väntade, medan han gick ned i sin hytt
för att taga reda på något, som betjenten icke kunde
finna.
Berta tog min arm, och vi gingo mot landgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
