Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tills alltid varit artig, uppmärksam och vänlig, hade
Gertrud tänkt, att hans något kyliga sätt tillhörde
hans karakter, llon hade alldeles icke fallit på den tan-*
ken, att det kunde komma af brist på kärlek, i
synnerhet som han aldrig visat henne någon skymt af
dåligt lynne. Detta utbrott af ovänlighet gjorde derför
ett pinsamt intryck.
Gertrud, detta lyckans skötebarn, som aldrig vetat
hvad sorg, motgång eller lidande velat säga, erfor en så
bitter smärta, att hon nära nog utbrustit i tårar.
Hon lutade pannan emot den kalla rutan, knäppte
samman händerna och hviskade:
— Om ... om han icke hölle af mig lika mycket
som jag honom! O, min Gud, om . . . han icke älskade
mig! *
— Fröken Liedgren, vågar jag påminna om löftet
af denna vals? yttrade en röst bakom henne.
Det var en ung löjtnant, Gertrud vände sig
långsamt till honom för att besvara frågan.
Under det löjtnanten förde Gertrud i valsens
hvirf-vel, intog grefve Strålkrans platsen bredvid Berta på
den lilla soffa, der hon satt. Grefveu yttrade:
— Om jag icke missminner mig, så är det tre eller
fyra månader sedan jag lemnade orten efter att hafva
blifvit upplyst om, att jag ej hade något att hoppas med
afseende på fröken Gertrud, och jag finner nu, att ni
hade rätt.
— Och således äfven, att jag icke kunde handla
annorlunda, än jag gjorde, inföll Berta.
— Med afseende på mig, ja; men med afseende på
fröken Lied gren och Wenner torde ni tillåta mig
förklara, att jag anser er icke hafva haft lika rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
