Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart kommer att sätta dig på ett hårdt prof. Jag har
att förebrå mig bristande uppriktighet emot dig. Ilade
min tanke förr än i dag kommit att fästa sig vid denna
omständighet, skulle jag äfven länge sedan rättat det
begångna felet. Nu blir jag icke rätt belåten med mina
egna handlingar, förr än jag talat oförstäldt med dig.
— Gör det då genast, inföll Gertrud. — Vi äro nu
allena, och det skall för mig blifva ett dyrbart minne,
om du första aftonen, vi äro här, ger mig ditt
förtroende.
Gertrud lade sin arm om Connys hals, tilläggande:
— Hvilken synd du än har begått, så lofvar jag dig
absolution.
— Äfven om jag begått den att ieke älska dig?
Gertrud flög upp från soffan. Hon var dödsblek;
men i nästa sekund återvände färgen på hennes kinder,
och hon satte sig åter vid hans sida och sade med ett
tillitsfullt leende:
— Ja, äfven den; men jag vet, att det är en
smärta, som Gud icke tillämnat mig. Du har uttalat de der
elaka orden för att se verkan af dem.
Gertrud såg in i hans ögon med en sådan fast
förtröstan, att Conny böjde sig ned och kysste henne på
pannan sägande:
i ■ • s. • .
— Jag kan försäkra dig, Gertrud, att det
åtminstone icke var den synden, jag nu ämnade bikta, utan
något helt annat. Erinrar du dig, att jag nickade åt
någon, då vi foro öfver Riddarhustorget?
— Ganska väl; jag frågade dig, hvem du
helsa-de på.
— Nå väl, återtog Conny, — jag svarade dig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
