Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallands Väderö af Sigurd Hallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väderön liksom åtskilliga andra ställen i Skåne utträngdes de
från sina häckplatser af kajorna. De ha emellertid de sista
åren kommit igen, och jag tillskrifver detta den
omständigheten, att dufhökarna blifvit efterhållna; en ny skogvaktare på
ön sköt under ett par års tid i medeltal en dufhök i månaden.
Nu kuttra dufvorna öfverallt i skogen, och de häcka återigen
i ihåliga träd, medan de för ett tiotal år sedan, undanträngda
af kajorna från dessa naturliga häckplatser, ofta rufvade sina
ägg i gärdsgårdar och stenrösen; jag har en gång till och med
funnit ett dufbo i en klippspringa så nära vattenbrynet, att
ingången till boet halft var dold af våt tång.
Ännu återstår att tala om öns ståtligaste fågel, grafanden
eller grafgåsen. Denna stora, granna fågel med sin praktfulla
färgteckning i hvitt och svart och grönt och rödt har ständigt varit
en af Hallands Väderös förnämsta prydnader, både skogens
och vikarnas. Det var den skönaste syn man kunde se, då
man tidigt en vårmorgon kom in i skogen till
»Kungseken», som i många släktled varit samlingsplatsen för ortens
ungdom och hvarunder konung Oscar plägade hvila på sina
jaktfärder till ön, och man fick se ett tjugutal af dessa
präktiga fåglar från sina sittplatser rundt omkring på klippor och
tufvor med ett melodiskt snatter och ängsliga hvisslingar höja
sig upp under de stora ekarnas och bokarnas lummiga kronor.
Och nu står denna pärla bland Sveriges öar i fara att i
grund förstöras: dess klippor att knackas till kross, dess gamla
skog att fällas, dess rika fågelvärld att tillintetgöras. Det har
icke fattats den vänner och gynnare. En sommardag 1903
kom en af flickorna på Villa Solbacken ut till husets fru, som
sysslade i trädgården, och anmälde: »Storhertiginnan af
Oldenburg är i köket!» Den unga frun hade utfört några
vykort af plåtar tagna på ön och skänkt en del af dem till
officerare från storhertigens lustjakt, som låg förankrad vid ön;
medan gemålen väntade vid grinden, hade den höga tyska
damen gått in för att också förskaffa sig några »Ansichtskarten»
från den ö, hon och hennes make höllo så mycket af. Man
läste en och annan sommar i Helsingborgstidningar, att
storhertigen af Oldenburg passerat staden på väg norrut. Om
målet för hans färd såg jag aldrig någon notis: det var Hallands
Väderö, där lade han sin lustjakt för ankar, där spatserade
han några dagar omkring i den tysta skogen, och därifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
