Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1911 / 7 (1910-1935) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallands Väderö af Sigurd Hallberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Alb. Ekman foto.

VÅRBILD FRÅN ULAGAPSMOSSEN.

(det ljusa täcket på kärrvattnet utgöres af frömjöl från barrträd.)

och stararnas hvisslingar. I april dominerar numera
sångtrasten med sin högt klingande sång, och koltrasten torde oftast
öfvervintra på ön. Ännu när jag sistlidna jul lämnade ön,
var skogen full af koltrastar. Med bofinkarnas drillar blanda
sig senare på våren löfsångarnas snarlika, men mildare sång.
Och sedan första veckan af maj gått, gästas ön af sina yppersta
sångare, näktergalarna, som här ha en af sina förnämsta
häckplatser på västkusten. I Väderö-urskogens dunkel hör man
dem alla tider af dygnet, men i synnerhet är det ju natten,
som uppfylles af deras ljufva musik. Det är stor skillnad på
sångare bland dem; endast särskildt framstående virtuoser ha
den kromatiska tongång uppifrån och ner, som i synnerhet
smeker det musikaliska örat. Under några heta sommarnätter
i början af juni månad 1905 sjöngo de talrika näktergalarna
på ön med en så intensiv kraft och hänförelse, att de togo
sömnen bort för invånarna i öns enda, i södra skogsbrynet
belägna villa. Förr läto äfven kattugglorna höra sitt melodiska,
tudelade läte, men de ha de senare åren försvunnit från
ön. Detsamma tycktes några år skogsdufvorna vilja göra; på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>