Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturskydd i staden af Wilh. Klemming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
hans mor förklarat, att det var solen som lyste på det, och han
hade längtat att få se solen. Se, han var ett litet klent och
sjukt barn, och då han själf icke varit sjuk, hade hans mor
varit det eller hans far, och då de varit friska, hade de aldrig
häft tid att ta honom ut och visa honom något mer af världen
än det lilla han kunde se från gården och genom portgången,
utanför hvilken det var farligt för honom att komma för
hästar och hundar, som sprungo där. Han hade också sett
hästar och hundar; ja, hundar kommo ju in på gården ibland,
men dem var han rädd för, ty de kommo inrusande och skällde
Fr. G. Klemming foto.
VIKEN VID SKOGSINSTITUTET, EN BIT NATURSTRAND MIDT
INNE I STORSTADEN.
så det ekade och slickade honom i ansiktet och hans mamma
hade sagt, att det var farligt, ty de snokade också i den där
tunnan. Så hade han också sett små gråa fåglar, som kunde
flyga, och hans tankar kunde till och med flyga med ett stycke
upp öfver taklisten, men bara ett litet stycke, där han trodde
att solen satt, och han trodde att fåglarne tyckte om solen,
ty de kvittrade alltid däruppe i solljuset.
Men hade han sett litet af världen, så fick han — det var
ett år senare eller så — se hela världen på en gång, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
