Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturskydd i staden af Wilh. Klemming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
de en gång sköflat, här och hvar söka försona sin framfart
genom att skapa litet burfågelsnatur, med blommor bakom
galler, som måste skydda dem och hindra människorna att
visa sin hänsynslöshet mot hvarandra. Kulturen har bragt
människorna i strid mot naturen.
På sistone har man vaknat upp och börjat komma till
insikt om att naturen är människornas vän och att den behöfver
skydd. »Människan måste skydda naturen mot människan»
står det i Naturskyddsföreningens årsskrift för i fjol.
En bekant, som försport, att jag skulle tala om naturskydd
i staden, frågade mig, om det skulle beröra naturen i
Stockholm, och tillade vid mitt jakande svar: »då ämnar du väl
berätta sagor». Han menade, att naturen i Stockholm var en
saga blott. Jag vill taga honom på orden och berätta något,
som kan vara en saga.
Det var en gång en liten gosse, helt liten, ännu ej tre år
gammal, och hans vetskap om världen var ännu mindre, ty
den var mindre än hos många andra barn, som sett litet mera
än han. I det lilla mörka kyffet, där han bodde, var icke
mycket att se, fastän hans ögon voro vana vid dunklet därinne,
och icke mycket att leka med heller. Bland de skrangliga
husgeråden fanns ju en gammal soffa, där han fått krafla
omkring en tid, men där låg nu hans sjuka far, så nu hade han
endast golfvet att vara på och invid fönstret, där det ibland
var litet ljust, fick han inte längre vara, ty där stod en
symaskin och vid den måste modern ständigt och jämt arbeta för
den lilla familjens uppehälle. Inte hade han fått se just mycket
af världen genom fönstret heller, ty bostaden låg vid en s. k.
bakgård mellan 4 och 5 meter i fyrkant, och den var
omgifven af höga murar. Men något hade han ändå sett: han
hade sett många djur med långa svansar, som sprungo ut och
in i den stora tunnan, som stod i ena hörnet på gården, han
hade sett regn, som spolade gården ren och snö, som var så
hvit och mjuk att ta i, och när det var vackert väder, hade
han fått vara ute på gården, som icke var stort större än
rummet och från den sidan, som låg midt emot fönstret, hade
han sett, att huset ibland blifvit så ljust upptill, och då hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
