Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés »Willrunor» i Göteborgstrakten af Thorild Wulff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Jag lät ordentligt rengöra hällen från vegetation, hvadan
den åtminstone under de närmaste åren torde vara lätt att
återfinna, antingen man vill gå till platsen öfver Kallebäck eller
kanske bekvämare öfver Örgryte och egendomen Stora Torp.
Det skogstorp, som ligger i omedelbar närhet till »runberget»
och som hör under Stora Torp, heter Kålmaden och beboddes
då af Aug. Johansson, den man, som hjälpte mig att rengöra
berghällen. Kanske kan någon ha vägledning af dessa
upplysningar. Platsen ligger ju så nära Göteborg, att den
lämpligen kanske blir målet för en eller annan vetgirigs
söndagspromenad. Det kan ju ha ett visst intresse att besöka denna
plats, där t. o. m. Linné stod undrande och spörjande inför
hvad han såg.
Då det förvånade mig, om den sålunda återfunna Linnéanska
»runskriften», hvilken faktiskt icke är mera allmänt känd i
Göteborgstrakten, verkligen ej skulle ha uppmärksammats af
arkeologerna, forskade jag något närmare i häfderna efter saken
och fann då, att Wilh. Berg redan 1879 på alldeles samma
sätt som jag lockats ut på spaning efter denna »runhäll», som
också han efter stort besvär lyckades anträffa. I artikeln
»Runinskrifter vid Göteborg» i »Bidrag till Göteborgs och Bohus
läns Fornminnen och Historia» för nämnda år skildrar han
denna sin expedition och kommer till fullständigt samma resultat
som jag trettio år senare.
Men ej heller Wilh. Berg är den förste uppspåraren af
dessa »Willrunor», utan Octavia Carlén omtalar dem redan
1869 i en bok, »Göteborg. Beskrifning öfver staden och dess
närmaste omgifningar.» Hon är äfven fullt på det klara med,
att fenomenet är »ett naturens eget verk», men anser det »icke
desto mindre som en så sällsam företeelse, att en färd dit ut
ej bör försummas». Författarinnan säger sig redan omkring
1859 ha besökt platsen i sällskap med den ryktbare
fornforskaren George Stephens, hvarvid »båda blefvo fullt
öfvertygade om, att naturen själf ristat denna märkvärdiga skrift.
Och man fann då äfven i grannskapet åtskilliga andra dylika
företeelser ehuruväl af mindre utsträckning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
