Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés »Willrunor» i Göteborgstrakten af Thorild Wulff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
I »Bihang till Skara Stifts Tidningar» N:o 51 för den
17 april 1794 beskrifver den gamle fornvännen Per Tham af
Dagsnäs, huru han »låtit nagelfara 2:ne berg i
Westergötland», af hvilka det ena just var den Linnéanska »runhällen» vid
Kallebäck. Tham var fullt öfvertygad om, att dessa hällar »i
äldsta tider warit skrefne med Runor». Han lät äfven afrita
»inskriften», men enligt hvad Geijer förmäler i »Svea Rikes
Häfder» I, sid. 153, där denna Linnéanska runhäll omnämnes,
ha dessa teckningar aldrig blifvit offentliggjorda.
Vi se sålunda, att den gamla Linnéanska uppgiften i
»Wästgötaresan» tid efter annan fäst uppmärksamheten vid
sig och ingalunda förblifvit så opåaktad, som jag i förstone
trodde. Som ett litet »naturminne» i sitt eget slag bör ju den
gamla »runhällen» ha en viss hemortsrätt i föreningens årsbok.
Något skydd behöfver den icke, så ute i oländig vildmark,
som den ligger.
I detta sammanhang bör icke förgätas den dråpliga
historien om Runamo »runhäll» vid Hoby kyrka i Blekinge, som
gaf upphof till en ryktbar arkeologisk strid mellan bl. a. Finn
Magnusson, Molbeck, Forchhammer, Berzelius och Sven Nilsson.
linledningen till »Historia danica» omtalar Saxo Grammaticus,
att en inskrift om Bråvalla slag blifvit inristad på en klippa i
Blekinge, och så kom man att taga den nämnda »runhällen»
vid Runamo för just den åsyftade, men de lärde lyckades i
lång tid icke tyda den. Danska vetenskapsakademien ditsände
så 1833 en kommitté för att undersöka »inskriften» och Finn
Magnusson lyckades då verkligen öfvervinna de svårigheter,
som tydningen dittills orsakat de lärde. Han upptäckte
nämligen, att inskriften borde läsas baklänges d. v. s. från höger
till vänster för att bli begriplig. Då fann han emellertid, att
orden voro »affattede i det oldnordiske sprog og udgjorde
fuldkommen regelrette, ja, endog allitererade vers i det saakaldte
fornyrdalag, ogsaa kaldet Starkadralag (Stærkodders versmaal),
sandsynligvis af det kvad som denne kæmpeskjald siges at
have digtet om Braavalleslaget».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
