Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Hedin och naturskyddssaken af Karl Starbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
ser man endast jättestora anslag som förkunna för de
passerande: »Tomt till salu i sin helhet eller i smålotter». Detta
år, följande år eller året därefter är området såldt, ännu
några träd försvinna, och ännu en villa ersätter dem.
Om åtminstone anblicken af dessa villor vore angenäm
och blygsam; om de bjödo till att öfverensstämma med
landskapet och skönheten. Men långt ifrån: det är någonting
utmanande, oproportionerligt, osammanhängande, extravagant och
banalt på en gång; detta åstadkommer tillsammans med
landskapet en dissonans att gråta åt; det är en simpel lyx och en
dålig, bullrande smak, som luktar uppkomling och
äfventyrare. Det är ämnadt att tjusa alla slags underliga främlingar
från civilisationens utkanter och realisera det ideal, de
föreställt sig om det eleganta och storslagna lif, som föres vid
Rivieran; det påminner på en gång om sockerbagarens krokan
och världsutställningens turkiska kafé. Det är pretentiöst och
afskyvärdt. Och icke en af de markägare som låta bygga på
denna kust, icke en af arkitekterna som bygga för dem har
drömt om att låta inspirera sig af landets naturliga och
traditionella stil, att efterbilda den gamla provencalska villan, öppen,
älskvärd och leende, i harmoni med landskapet och himlen.
En dylik idé borde ju ha legat nära tills hands, men de hafva
icke kommit att tänka därpå, utan föredragit att på alla
Pro-vence’s klippor uppföra kosmopolitiska krokaner!
Men villorna äro ändå ingenting i jämförelse med hotellen.
Det minsta af dem är stort som Louvren. De uppfylla dalen,
de spärra berget. Längs hela hafvet är hvarje udde upptagen
af något vidunderligt »palats», som är större än udden själf
och i sin arkitektur förenar Kambodjastilen med den moriska,
Kina med Egypten. Och hvart och ett af dessa vidunder
omger sig med maskinhus, som förse det med elektrisk kraft
och belysning m. m., hvaraf följer att man på stranden tycker
sig se en större fabriksanläggning med höga skorstenar. Det
finns inte mer någon verklig strand, och det finns ej mer något
haf. Det finns ej mer några linjer, ej mer någon färg. Detta
fordom så vilda och härliga landskap är hädanefter blott ett
kaos af oformliga och jättelika karavanseraj. På detta sätt ha
hotellvärdarnas vinningslystnad och arkitekternas hiskliga smak
fördärfvat ett af världens vackraste landskap.
Det onda de göra upphör ej att växa. Hvarje år finner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
