Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Hedin och naturskyddssaken af Karl Starbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
oräkneliga båglinjer af hvitt skum och blåa böljor, intet af
det som utgjorde dess utsökta tjusning hade rörts sedan dess
skapelse.
Människorna som bebodde den sedan seklers sekler hade
alltid varit milda mot naturen och icke angripit den. De
förfulade den aldrig; de byggde hus, som stämde öfverens med
landskapet; deras bergsbyar hade samma färg och form som
klipporna. Deras hamnar, urholkade under årens lopp eller
placerade på uddarna, syntes fästade på stranden som
musselskal; under tusentals år hade generationerna efterträdt
hvarandra på denna underbara jord utan att någonsin förstöra dess
skönhet.
Civilisationen har kommit — eller det som man
benämner sålunda; den har förstört allt i en handvändning. Följ
till fots vägen som går från Monaco till Nizza. Följ den, om
ni kan, ty den är ofarbar för fotvandrare, ja, t. o. m. för
vagnar. Den är ett rof för automobilerna och för en
afskyvärd elektrisk spårväg som bekläder den med järnstolpar, som
resa sig dystra som galgar.
Första följden af civilisationen är alltså, att i detta
beundransvärda land det i våra dagar är omöjligt att göra en
promenad, ty den väg, som inkräktats af automobilerna och
spårvägarna är den enda väg som går utmed kusten; de snåla
och enfaldiga myndigheterna ha icke tänkt på att reservera
den minsta gångstig åt människor som tycka om att till fots
betrakta haf och himmel; man finner icke en sådan gångstig
annat än vid stranden af Kap Martin, och det är den enda
plats i landet, där man kan promenera bland pinier och
mastixträd och höra böljornas slag mot stranden.
Förresten, hvartill skulle nu för tiden en sådan gångstig
tjäna? Med undantag för en eller två ställen, som snart
komma att likna alla de andra, är åsynen af denna kust ett
skådespel af fasa och ödeläggelse. Där finns icke en af dessa
små, fordom vilda och tjusande bukter, där icke nya och
skrikande byggnader hopa sig, icke mer en af dessa små graciöst
och bizarrt formade höjder, som icke nedtryckes af en tung
och skrymmande villa; hela formen och hela anblicken af
stranden äro förändrade. Öfverallt lämna träd, dungar och
skogar plats för byggnader. Man planerar ända till
vattenbrynet och på bergens sluttningar; vid alla vägens krökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
