Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
vassen erbjuder snart lika goda byggnadstomter, och uppe vid
Gamlestaden på den förra bästa bäckasinmarken ligger det
stora kommunala slakthuset.
För fågellifvet finnes icke en kvadratmeter mark öfrig.
Allt är slut.
När man betänker att detta stora ingrepp i naturens
ordning — visserligen till människornas fromma, men dock
alltid ett ingrepp — utförts på mindre än ett halft sekel, och
när man från många andra håll inom och utom vårt land hör
talas om likartade ingrepp, hvarigenom de vilda djurens
villkor för lifvets uppehållande allt mera kringskäres, synes allt
som kan göras till deras hjälp vara väl påkalladt.
Göteborgstrakten kan äfven göra anspråk på att längre
än någon annan del af vårt land så långt söderut ha utgjort
boningsplats för ett par intressanta relicta djurformer, nämligen
vargen och lodjuret.
De stora otillgängliga skogsmarkerna öster och sydost
om staden, hvilka sträckte sig sammanhängande utefter hela
gränsen mellan Västergötland och Halland in i Småland
uppfyllda som de voro af sönderbrutna bergpartier och stora
mossar, erbjödo dessa vildmarksdjur en säker fristad, långt efter det
att de blifvit undandrifna från öfriga delar af landets södra
landskap.
Ännu så sent som på sjuttiotalet anordnades vargskall i
Sätila, ett par, tre mil söder om Göteborg, och på Göteborgs
museum finnas förvarade ungar af lodjur, tagna i Landvetter
vid ungefär samma tid. Senaste gången lodjur sköts i
Göteborgstrakten var in på detta århundrade, då ett gammalt
lodjur fälldes vid Mölndal. Dessförinnan hörde det till
vanligheten att lodjur hvarje vinter, stundom flera i sällskap,
uppenbarade sig i markerna tillhörande Landvetter, Härryda, Sätila
och angränsande socknar. På Öjareds skogar vid Floda skötos
tre år å rad lodjur under nittiotalet.
Hvarför det rätt hastigt tog slut med lodjursbesöken i
Göteborgstrakten torde förnämligast få tillskrifvas byggandet
af järnvägen mellan Göteborg och Borås och dennas
fortsättande till Alvesta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
