Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
i skogen, och trastarna fyllde luften med sina jublande toner.
Då hördes ett underligt läte från skogen: »juitt, juitt, tittilui,
tittilui», ljöd det högt. Jag spratt till och frågade min far,
hvad det var. Det är en snäppa, som skriker så om kvällarna,
sade han, och berättade mig sedan, att det vidskepliga folket
kring Billingen tror, att det är de på detta berg afrättade
mördarnas andar, som ej fått ro utan nu sväfva öfver skogen och
klaga.
Lika förvånad blef jag öfver ringdufvans starka kutter,
spillkråkans alla läten och många andra skogens ljud, som
jag under denna färd lärde känna. Ett egendomligt
surrande eller gnäggande ljud nådde mina öron. Tigande
lyssnade jag till detsamma en stund. Det blef allt starkare, hördes
från alla håll, och slutligen frågade jag min far, hvad det var.
Det är horsgöken, fick jag till svar, och så berättade min far,
att det var enkelbeckasinen, som högt i rymden spelade så
om aftnarna, och att han därför kallades horsgök. Han bodde
i skogarnas träsk.
Trastarna sjöngo allt högre, snöskator flögo skrattande
öfver vägen, och inne från skogen ljödo de mest djupa och
melodiska toner jag ännu hört. Det var den svarte koltrastens
sång, fick jag veta.
Vi svängde just af vägen upp till en herrgård, där vi hos
en vän till min far skulle tillbringa natten, då jag såg en liten
fågel, som med näbbet i vädret satt på en grantopp och sjöng
så underbart vackert. Det var rödhaken, sade min far. Så
flög en morkulla knispande och knorrande fram öfver trädens
toppar, och det var den sista fågel jag såg denna härliga dag,
en af de skönaste i mitt lif.
Herrgården, där vi togo in, var ett tjusande ställe. Jag
har glömt både dess och dess ägares namn, men hvad jag ej
glömt är de blomsterklädda fruktträden, skära och hvita, och
sjön, som rullade sina små vågor som på lek mot den af hvit
sand och små stenar bestående stranden på gårdens ena sida.
Med tusende olika läten ännu ljudande i mina öron somnade
jag slutligen, och att jag drömde om djur, blommor och träd
är säkert, men jag minns det ej nu.
När vi följande morgon fortsatte färden, stod solen
strålande klar högt på himmelen. Vi kommo ut i en lika härlig
natur, och fåglarnas jublande sång nådde oss från alla håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
