Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Uppe i ekarna hördes nötväckans käcka läten, göken gol, och
orrarna kuttrade inne i skogen.
Slutligen kommo vi ut på slätten. Luften var där
uppfylld af lärkornas härliga sång, hämplinghanar med sina röda
bröst flögo sjungande förbi oss, och glänsande i solskenet
kommo täcka tofsvipor ängsligt gnällande flygande emot oss.
Sankmarker med täta träsk och vattenpussar utbredde sig
på båda sidor om vägen. De sköna viporna blefvo allt
talrikare, än svängde de öfver maden, som ville de visa sin
stora skicklighet i flygkonsten, än stodo de lugna på en tufva
med den långa nacktofsen rakt i vädret. Storspofven tutade
i östan och västan, snäpporna flögo med nedböjda vingar
sjungande sina kärleksmelodier ute öfver träsken, och små täcka
snäppor med svarta bröst promenerade helt orädda vid
vattenpussarna intill vägen. Fjärran ifrån hördes tranornas starka
trumpetande, och öfver ett träsk seglade en glada i vida kretsar.
Med sina gröna hufvuden glänsande i solskenet lågo
anddrakarna ute i vattenpussarna, och öfver allt höjde och sänkte
sig sjungande ängpiplärkor. Sköna gula ärlor visade sig
oupphörligt, än sutto de tätt vid vägen och än flögo de lockande
om hvarandra fram och åter förbi oss. Luften var full af
svalor, och den täcka ladusvalan med sina långa strån i stjärten
flög sjungande sin enkla visa öfver vägen. Broek-fågelns
ängsliga pipande nådde ofta våra öron. Än sågo vi en
tornfalk, som med flaxande vingar stod stilla i luften spejande ned
mot marken efter rof, än flögo andra små falkar förbi, och
långt borta seglade ett par vråkar. Tack vare min
naturkunnige far fick jag kännedom om alla dessa fåglar.
På vår vänstra sida sågo vi ett mörkt blånande skogsbälte
höja sig öfver branta bergväggar. Det var det under denna
tid illa beryktade Billingen, i hvars djupa skogar enligt
folktron dvaldes vargar och röfvare, och i hvars branter trollen
bodde, berättade min far.
När vi kommo upp på en höjd, syntes framför oss borta
i blånande fjärran en stor vattenyta. Det var Hornborgasjön.
Min far talade om alla de tusende fåglar, som bodde där, och
min längtan stod redan då till denna underbara sjö, där jag
sedan skulle få upplefva kanske de härligaste dagar i mitt lif.
Slutligen kommo vi till en å, där vattnet forsade fram
mellan blottade stenar, troligen Hornborgaån, som flyter ut i
Sveriges natur. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
