Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34.
den stora sjön. Öfver denna å fanns ingen bro på den tiden;
vi måste vada öfver, och jag minns, att hästen plumsade i
till buken, och att vattnet nästan gick upp i kärran. Jag
gladde mig åt de täcka drillsnäpporna, som flögo mellan
stenarna och alla dessa tusende svalor, som flögo öfver ån.
Slutligen kommo vi fram till Gudhem, där min fars vän
— Norman var hans namn — och hans lilla fru hjärtligt
välkomnade oss.
Det var kala åkerfält kring Gudhem. Naturen var ej
vacker, men träsk och vadare funnos på dess ägor. Vipor,
storspofvar och brockfåglar blefvo mitt sällskap. Horsgöken
gnäggade, och lärkorna sjöngo för mig dagen lång. Jag
sprang omkring mellan tufvorna på ängen, fångade fjärilar och
plockade de sköna majblomstren, som klädde fälten. Trefnad
fann jag äfven i de gamla klosterruinerna, där jag första gången
gjorde bekantskap med flädermössen, hvilkas mystiska bostäder
jag undersökte.
I början af 1860-talet var jag åter i tillfälle att genomresa
dessa trakter, och redan då var naturen förändrad. Träsken
började torrläggas, och sjöar sänktes. Träden i de ändlösa
sköna ängarna höggos skoningslöst, skogen glesnade allt mer,
och åkerfälten utbredde sig i dess ställe. Byarna skiftades,
befolkningen spriddes och blef allt tätare. Vid hvarje gård
röjde man och högg, man måste lefva, naturen fick vika för
kulturen. Fåglarna undanträngdes allt mer, och där vadarna
förut bodde tätt, där såg man redan då öfvervägande kråkor
och lärkor.
Hurudan är naturen nu i dessa trakter? I det sköna
Valle härad, som vi rest igenom, finnas visserligen ännu små
sjöar. Ännu blomstra vilda aplar och körsbärsträd i dess
ängder. Ekar och björkar höja ännu sina kronor upp mot
den ljusa himmelen, och fåglarna sjunga i dess lunder. Hvad
som är, är dock endast fragment af hvad som har varit. En
lund här och där är hvad som återstår. Skogen och ängarna
ha allt mer krympt ihop och fått lämna plats för åkerfälten.
De många små bäckarnas källor äro torrlagda. De porla ej
mer, dessa glittrande små bäckar, som tjusade naturvännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
