Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
blifvit rubbade ur sitt ursprungliga läge och förete nu ett
ganska egenartadt utseende. Det vackraste och intressantaste
exemplet, härpå, som finnes på ön, erbjuder trakten SV. om
Högklint en del däraf, — under namnet »Röfvar* Liljas håla»
— väl bekant för alla dem, som besökt trakten. (Se fig. 9.)
Den oinvigde skulle säkerligen tro, att man här har för sig en
»rauk», men detta är icke fallet. Genom att något undersöka
kustbältet bortom (SV.om) »hålan» märker man snart, att
partiet isolerats, icke, såsom fallet varit med raukarna, genom
vågornas direkta arbete, utan därigenom att berggrunden
förskjutits, hvarvid den ursprungliga rämnan i högst väsentlig
grad utvidgats och delvis kommit att upptagas af instörtade
partier af berggrunden samt af det därpå hvilande
strandgruset. Vid Ygne fiskläge längre bort har en annan
förskjutning försiggått, men i vinkel mot den förra, som följer
kustlinjen. Synnerligen önskvärdt vore att få delar af denna sträcka
— från och med Röfvar’ Liljas håla och fram till eller något
förbi Ygne fiskläge — naturskyddade.
Redan af dessa korta redogörelser för de gotländska
grottorna, raukarna, isälfsdalarna och rubbade bergpartierna torde
tillfullo framgå, att ön äger mycket, som är värdt att skydda,
och att skyddet bör göras snart, är uppenbart bl. a. däraf,
att en del raukar vid Klinte i Boge för ej länge sedan — vid
sprängning af kalksten för en därvarande kalkmjölfabrik —
lära hafva förstörts, medan man i sista stund lyckats få
vederbörande att skona de öfriga.
Jag föreställer mig som lämpligast, att en fullständig
registrering af de i det föregående omtalade fenomenen å Gotland
— frånsedt klintarna, hvarom mera längre fram — blir gjord
snarast möjligt, och att, sedan frågan blifvit vederbörligen
belyst, anstalter vidtagas för att få dem skyddade, eventuellt
jämställda med fasta fornlämningar. De kunna nämligen icke
gärna skyddas enligt naturskyddslagen, detta därför, att de
förekomma inom en mängd skilda områden, som hafva
ungefär lika många ägare. Ett generellt förbud vore därför
otvifvelaktigt den enklaste lösningen. För öfrigt kunde samma
och en del andra fenomen inom andra delar af vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
