- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1912 /
173

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173

tanken och som äfven genom sitt exempel uträttat mycket för
fågelskyddet på olika platser i Skåne, har lagt en ny berömlig gärning till
sina många föregående genom att utgifva en liten broschyr, hvari några
för Skåne och för landet i öfrigt sällsynta fågelarter anbefallas åt
allmänhetens skydd och omvårdnad.

De i broschyren omnämnda fåglarna äro följande sju: småtärnan,
sommargyllingen, skärfläckan, svarta storken, blåkråkan, kungsfiskaren
och gladan. Beträffande småtärnan uttalas önskvärdheten af att denna täcka
och sirliga fågel, »den värdefullaste klenoden» inom Måkläppens fauna,
måtte få tillfälle att sprida sig och hålla sig kvar på Skånes västkust,
hvarest den här och där fortplantar sig.

Den praktfulla sommargyllingen, som observerats och antagligen
äfven häckat i Falsterbo skulle, heter det, om han lämnades i fred,
möjligen komma att varaktigt införlifvas med den svenska fågelfaunan.

Skärfläckan har, såsom torde vara bekant, för några år sedan
blifvit utrotad på Öland, men har på senare tider visat sig på skånska
kusten, hvars flacka sandstränder borde kunna lämna den vackra och
egendomliga fågeln lämpliga häckningsplatser, förutsatt att den blefve
skyddad mot hvarje förföljelse.

Hvad beträffar svarta storken, som till boplats väljer den stora,
tysta skogen, är utsikten att återvinna honom som skånsk häckfågel ej
särdeles stor. Omöjligt är det dock ej, alldenstund han fortfarande,
ehuru mycket fåtalig, fortplantar sig i Danmark och på senare år
blifvit iakttagen vid Ringsjön.

För att skydda blåkråkan föreslås, att de ekbackar, där hon ännu
häckar, måtte reserveras såsom naturskyddsområden.

För kungsfiskaren fälles ett godt ord af samma skäl som de,
hvilka anföras af professor Einar Lönnberg i hans intressanta uppsats
i denna årsskrift. Den lilla vackra fågeln skall enligt broschyren ha
varit föremål för hänsynslös förföljelse på ett ställe i Skåne, där han
de senaste åren häckat.

Såsom motiv för gladans skyddande framhålles dess starka och
tiastiga aftagande öfver hela landet.

Något författarenamn står icke utsatt på broschyren. Dock torde
vi knappast taga miste, då vi tro oss skönja dr Paul Rosenius’ penna
i den med värme och sakkunskap skrifna uppsatsen. De synnerligen
goda fågelbilder i färgtryck, som illustrera det lilla häftet, äro
framställda efter målningar af den kända förmågan på detta område,
konservator Olof Gylling.

Vallfartsorter af Waldemar Bulow. Andra upplagan.
Lund 1911. A.-B. Ph. Lindstedts univ.-bokhandel.

I ett litet smakfullt utstyrdt och vackert illustreradt häfte, som
ingår som n:o II i >Meddelanden från Skånes Naturskyddsförening»,
har den kände naturvännen, redaktör Waldemar Bulow i Lund, på ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:35:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1912/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free