Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
taga sig frånstötande ut. För att nu icke utsträcka jämförelsen tilf
människan själf, som ofta dödar endast för nöjets skull och icke drar
sig för att använda sådana afskyvärda medel som saxar och gift för
att komma sina offer till lifs.
Jaktvårdsifraren säger: Genom att utrota rofdjuren gagna vi icke
blott jakten, utan skydda äfven de svagare djuren, framför allt våra
nyttiga småfåglar. — Förf. undersöker nu huru mycket sanning det kan
ligga i ett sådant talesätt. Han fastslår till en början, att endast ett
jämförelsevis ringa antal djur dödas af rofdjur och att en djurart
mycket väl kan lefva och trifvas i sina fienders grannskap, ett
förhållande som visar, att rofdjuren lefva af de andra djurens
förökningsöfverskott, utan att skada själfva stammen.
Äfven om man antoge, att utrotandet af rofdjuren på en trakt
förde med sig en afsevärd ökning af t. ex. småfåglarna, skulle detta
vara till föga glädje. En sådan ökning skulle nämligen vara liktydig
med öfverbefolkning, något som alltid åtföljes af en skadlig reaktion
i form af färre häckande par, färre befruktade ägg och ett försvagadt,
mindre lifsdugligt släkte. Ja, förf. tvekar ej att uttala den sanningen,
att rofdjuren i allmänhet icke blott icke skada, utan rent af gagna de
andra djurens förökning genom att aflägsna sjuka och svaga individer.
Såsom ett ytterligare och än starkare skäl till att lämna rofdjuren
i fred framhålles den stora nytta de allra flesta bland dem göra
jordbruket, i ty att de förfölja och förtära massor af råttor och sorkar
samt ollonborrar och andra skadeinsekter.
Att en systematisk förföljelse mot rofdjuren på »rationellt» skötta
marker kan medföra ökadt jaktutbyte af vissa villebrådsslag vill förf.
icke förneka. Dock anser han, och det med rätta, att jakten icke äger
tillräckligt stor ekonomisk betydelse för att man endast för dess skull
kan ha rätt att uppoffra ett 30- eller 40-tal af ett lands präktigaste
och intressantaste djurarter.
Det är tydligt, att allt hvad förf. har att säga grundar sig på
långvariga och samvetsgranna forskningar, och hans argument, af
hvilka vi här anfört endast ett fåtal, äro tillräckligt klara och
följdriktiga för att kunna omvända äfven den argaste rofdjurshatare. Endast
i sina något hetsiga uttalanden om jakten såsom nöje tyckes han
stundom skjuta öfver målet.
Som bästa sättet att bevara ett lands vilda fauna föreslår förf.
inrättandet af större eller mindre skyddsområden för däggdjur och
fåglar och gör sig sälunda till tolk för samma tanke, som tjugu år
senare framkommit i samband med den moderna naturskyddsrörelsen.
T. H—L
Skydda våra sällsynta fåglar! Göteborg 1910. Utgifven
af Föreningen för skyddandet af Måkläppens fågelfauna.
Måkläppsföreningen, hvilken har äran att varå den första svenska
sammanslutning, som i sin verksamhet praktiskt omsatt naturskydds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
