Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1913 / 5 (1910-1935) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

majoriteten ej sägas stå öfver barnets ståndpunkt i sin
oöfverlagda benägenhet att sköfla träd och blommor och nedskräpa
jordens yta -— ej blott så långt byggnadstomterna räcka, utan
ett godt stycke längre. (Några exempel härpå anföras i
författarens uppsats »Huru behandla svenskarna sitt lands
växtlighet?» i Föreningen Heimdals populärvetenskapliga
tidningsartiklar 1911:5.)


Foto. O. Halldin.

EFTER UPPVAKNANDET.

Upplysningen om dessa villfarelser har tyvärr i många fall
till sitt förfogande blott en negativ åskådningsmetod, nämligen
att peka på missförhållanden, som ohejdadt pågå, värden, som
redan gått förlorade, och fula fläckar, som ej kunna utplånas.
Om myndigheterna toge sig för att kalhugga Kungl. Djurgården,
skulle väl hvarje stockholmare gripas af en gränslös
harm och en ohygglig blygsel. Men har ej yxan redan
alltför ofta gått därute och hafva ej de goda stadsborna hjälpt
till genom att i århundraden bryta, slita, nöta, trampa och
nedskräpa? Numera är därför Djurgården, äfven utanför de
bebyggda tomterna, i sin helhet snarare kulturmark än
vildmark, och ytterst små fläckar finnas, som förmå skänka ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>