Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intryck af fullkomlig naturensamhet eller just det en stor stad
så väl behöfver invid sina portar. Men det kunde vara värre.
Lyckligtvis är området kronans. I stadens hand vore det
sannolikt för litet för att något så när få behålla sin landtliga natur.
För hufvudstadens skull är det i högsta grad önskvärdt,
att Djurgården ej vidare bebygges. Den är allaredan ej hvad den
kunde vara, ty särskildt den södra delen på sträckan från
Hasselbacken till Bellmansro, eller just den del, som, efter hvad man
ännu kan se, burit den ädlaste ekskogs- och hagtornsvegetationen,
har under tidens längd blifvit mest spolierad. Hvad
som där ännu finns kvar, är dock ett det vackraste exempel
på Stockholmstraktens leende natur, men denna är till sin
vegetation (hufvudsakligen ekbacksformationer) mycket känslig
för ingrepp, och förändringarna gå ej lätt tillbaka. Detta ser
man t. ex. i Hagaparken, där vissa punkter med romantisk
löfskogsnatur förvandlats till triviala och frånstötande
ruderatfält. Denna park erbjuder dock nästan mera enslighet än
Djurgården.
I likhet med Stockholm hafva en mängd städer i vårt
land en skog eller park i sin omedelbara närhet. Vid
åtskilliga andra funnos sådana i äldre tider, men äro nu helt
eller delvis bebyggda. Så kommer det af naturliga skäl att
gå, om det ej förebygges genom afsiktliga och planmässiga
försiktighetsmått. Vissa gamla berömda stadsskogar (t. ex.
Eklundshofsskogen vid Uppsala och Slottsskogen vid Göteborg)
äro knappt nog stora »att växa i», och alla skola snart bli
(eller äro redan) -— liksom Djurgården -— för små för de
starkt växande städerna. De nya städer, som växa upp, taga
de någon lärdom af detta missförhållande och reservera de i
god tid en vidsträckt areal till en stadspark, som stadsplanen
ej bör få inkräkta på? Man svarar måhända både här och
där, att marken behöfs för järnvägsspår, kolmagasin,
vedupplag, koloniträdgårdar, kobete, kaserntomter, idrottsfält,
afstjälpningsgropar m. m., och att det blefve för dyrt att afsätta ett
par hundra hektar till något så föga räntebärande som en
vildmark till folks rekreation. Men -— om detta sistnämnda
behof i framtiden blir öfvermäktigt, det må nu framtvingas
spontant, eller urgeras af vetenskapen, och därför måste
tillgodoses till hvarje pris, blir det billigare eller dyrare ett par
årtionden härefter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
