Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
ander och vadare plaskade i kärren, där finner man nu öfver
allt torra åkerfält, öfver hvilka kråkor och lärkor flaxa.
Visserligen flyter Fyrisån genom detta torra landskap,
och väl är det. Dock äro denna ås stränder, vanligen branta
och torra, föga lämpliga för de från trakten bortdrifna vatten-
fåglarna. Dessbättre ha vi Mälaren kvar. Dess många vikar,
beväxta med vass och starrgräs, utgöra ännu hem för en hel
del vattenfåglar. Måtte vi få behålla dessa kvarlefvor af vår gamla
natur, och måtte man där skydda de få vadare, som ännu finnas!
Äfven i andra afseenden förändras och fördärfvas år
efter år den gamla naturen kring Uppsala. Kulturen griper
omkring sig allt mer, djur och växter få vika för landt-
mannens framfart, och några andra än näringsintressen finnas
ej, hvaröfver man ej heller har rätt att förundra sig, hur
smärtsamt det än är för naturvännen.
Under de sista åren har man allt mer börjat använda
enbuskar och grangrenar till fyllning af de nu moderna täck-
dikena. Resultatet häraf har blifvit, att de talrika enbackarna
allt mer kalhuggas. Dessa vackra backar, som med sin rika
envegetation gåfvo så lämpligt skydd åt en del djur, ha för-
lorat sin friska grönska. Kala, grå och torra ser man nu
dessa små oaser på Uppsalaslätten, som förr i tiden i så
hög grad fägnade våra ögon och liksom inbjödo till hvila i
skuggan af små träd och buskar.
En af våra härligaste sångfåglar, hämplingen, bodde
öfver allt i dessa enbuskar, från hvilka hans ljufva toner
sommartiden städse ljödo öfver slätten. Nu är han fördrifven
därifrån och börjar bli allt mer sällsynt. Grönfinken, som
äfven bodde i dessa backar, har, liksom den där förr så
allmänna ortolansparfven och flere andra fåglar, öfvergifvit
dessa sina gamla hem.
När man i äldre tider i tidiga vårmorgonen vandrade
ut öfver Uppsalaslätten, hörde man från dessa backar orrens
kuttrande och blåsande. Han var allmän där, denna präktiga
fågel, som trifs så bra bland ensnåren, men nu är det slut.
Sällan ljuder numera den muntra orrtuppens kutter i dessa
nejder, och, hvad som värre är, han håller på att försvinna
äfven från de mot slätten gränsande skogarnas bryn. Under-
vegetationen där hugges bort för att nedläggas i täckdikena,
och granarnas kvistar afhuggas så långt man når. Med kala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
