Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
sönderbrytande af foten ger upphof till detta egendomliga,
knastrande ljud.
Den sand, som hafvet direkt kastar upp på stranden, och
som ständigt sköljes af vågorna, upplagras till en jämn vall
den s. k. strandskoningen. Här ha en del alger (hufvud-
sakligen tångarter) drifvits upp, men för öfrigt är detta yttersta
bälte fritt från all vegetation. Innanför strandskoningen med
sin våta och fasta botten komma vi till den egentliga sand-
stranden. Denna är tämligen bred och består af lös och lucker
sand, bevuxen med några enstaka växter. Så finna vi här
t. ex. marviolen (Cakile maritima) i stora och kraftiga exemp-
lar, saltarven (Ammodenia pepioides) och sodaörten (Salsola
kali), alla typiska saltälskande växter (s. k. halofyter), som
blott förekomma på hafsstränder. Flertalet af de nämnda ar-
terna äro ettåriga, ty det lösa underlaget är ej gynnsamt för
två- eller fleråriga växter. Den på ytan torra sanden fattas
emellertid af vinden och anhopas då kring de enstaka stå-
ende växterna; dessa ge upphof till små sanddrifvor, det första
stadiet i dynernas utveckling. Här på Sandhammaren är det
hufvudsakligen marviolen, som med sina långa och vidt för-
grenade skott uppfångar sanden och bildar sanddrifvor. Men
äfven saltarven och sodaörten kunna utgöra ett hinder för
flygsanden och ge upphof till sandkullar. Dessa nå emellertid
ej här någon större höjd och äro ingalunda varaktiga bild-
ningar. — För att en verklig dyn skall kunna uppstå måste
sanden rycka längre fram och anhopa sig kring någon af de
stora, med krypande rotstock försedda sandbindande gräsen
t. ex. strandrågen (Elymus arenarius), strandhvetet (Triticum
junceum och Tr. junceum x repens), marehalmen (Psamma
arenaria och Ps. baltica) m. fl. Dessa gräs förekomma också
massvis i det innanför sandstranden belägna området, de hvita
dynernas bälte. Det viktigaste af alla sandbindande gräs är
otvifvelaktigt marehalmen (Psamma arenaria), som också här
är den dominerande arten. Dess förmåga att växa upp genom
djupa sandlager, som ständigt hopa sig allt tätare och tätare
kring dess skott, är rent af underbar. Detta gräs ger också
upphof till de högsta dynerna, som på Sandhammaren kunna
nå en höjd af ungefär 20 m. Dessa dyner äro hvita och ha
alltså sin färg af sanden, som ej är täckt af någon samman-
hängande vegetation. De dominerande arterna äro, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
