Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
här är bäckens vatten så rent och klart och genomskinligt,
just ett lämpligt ställe för unga flickor att leka vid.
Sokrates ger en naturlig förklaring på den grekiska sagan:
att konungadottern af ett vindkast ryckts ner från en klipphäll
i närheten, och då de båda vännerna kommit till den höga
platanen, ser den berömde filosofen sig med välbehag omkring
och utbrister:
— Det är sannerligen en skön hviloplats. Platanen själf
är reslig och har en yfvig krona, de höga buskarna där om-
kring kasta en härlig skugga, och allt blommar, så att stället
är uppfylldt af doft. Den förtjusande bäcken flyter under
platanen med svalt vatten, som det är skönt att sätta foten i.
Dessutom gör den friska luften platsen angenäm och ljuflig,
och det friska sommarsuset blandar sig med cikadernas gälla
kör. Men det härligaste af alltsammans är gräset, som på
denna fridfulla sluttning växer så rikt, att man behagligt kan
luta sitt hufvud däri. Du har varit en förträfflig vägvisare,
min käre Phaidros.
Ännu blåser nordanvinden, Boreas, isande genom Aten,
den illustra stadens värsta vinterplåga, ännu är det lä för den
i Ilissos-dalen, än i denna dag passar Platons skildring af den
täcka dalens natur — blott den höga platanen finnes ej mer.
Det anförda har emellertid sitt intresse såsom bevis på de
gamlas varma naturkärlek, ofta betviflad af fornforskare, som
i den antika litteraturen sakna de naturskildringar, hvilka blifvit
gängse i Europa sedan Chateaubriands tid. Det finns dock
åtskilliga tjusande naturmålningar i de ruiner af grekernas
litteratur, som återstå till våra dagar. Det finns sådana i de
lyriska resterna; t. ex. Alkaios’ (för öfrigt allegoriska) teck-
ning af en storm på hafvet i den lilla dikt, som börjar med
Asynnetémi, eller Alkmans skildring af naturens vintersömn
i dikten Heudousin o. s. v. Hvem måste icke tänka på den
härliga kören i Sophokles’ ena Oedipus-drama, där han i
smältande rytmer skildrar sitt dulce natale (såsom Linné med
rörande kärlek benämner sin hembygd) med dess blomster-
flor af blå violer, guldgula krokus och hvita narcisser och
dess näktergalssång i grönskande dalar. Äfven Aristophanes
förråder stundom en förundransvärd kunskap om och kärlek
till naturen; då jag t. ex. för en del år sedan såg ett försök
af en tysk biolog att i tryck återgifva näktergalens sång, slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
