Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
mig den underbara öfverensstämmelsen mellan denna repro-
duktion och versbyggnaden i de två näktergals-ariorna i Fåg-
larna af den grekiske lustspelsförfattaren (Mousa lokhmaia och
Toiade kyknoi). Äfven i den grekiska prosalitteraturen före-
komma intagande naturskildringar, såsom i Longos’ roman
Daphnis kai Khloe, som tyvärr på grund af sin lascivitet icke
kan öfversättas till moderna språk.
Det var förnämligast träden — skogen — som var före-
mål för de gamlas kärlek och skydd. I sin Världsbeskrifning
inleder Plinius d. ä. skildringen af den då kända växtvärlden
med dessa ord (XII: 2): »Träden ha varit gudarnas helgedomar,
och än i denna dag hyllar man på landsbygden forna tiders
enkla gudstjänst och helgar något särskildt vackert träd åt
en gud. Och i själfva verket stämma väl också gudabilder
strålande af guld och elfenben oss icke mera till andakt än
skogen och dess djupa tystnad.» Öfver hela det forntida Eu-
ropa finna vi därför ock heliga lundar och offerträd omtalade.
Greklands äldsta orakel var den uråldriga eken i det redan i
Iliaden (II 750 och XVI 234) omnämnda, efter mycket frukt-
löst letande 1876 af greken Konstantinos Karapanos åter-
funna Dodona, s. v. om den genom usurpatorn Ali Pascha
och nu hundra år efter honom genom grekernas ändtliga seger
ryktbar vordna staden Jánina i Epirus. I synnerhet var det
eken som vördades såsom ett heligt träd; ja, den var trädet
öfver hufvud, ty dess grekiska namn drys betyder äfven träd
och är detsamma som det svenska ordet (i genuinare form
bevaradt i växtnamnet try, Lonicera); liksom benämningen på
de galliska prästerna druiderna egentligen betyder ekdyrkare *)
eller ek-kultens präster.
Denna religiösa vördnad för skogen har med all säkerhet
varit utmärkande redan för det indogermanska urfolket, efter-
som den påträffas hos alla dess dotterfolk. Tacitus (Germa-
nia, kap. 9) säger om germanerna i första århundradet efter
Kristus: »Lundar och hagar hålla de i helgd och gifva gu-
darnas namn åt det hemlighetsfulla väsen, som de endast be-
l) Jag kunde] icke undgå att tänka härpå — och på den vördnad äfven
forntidens barbarer ägnade eken —, då jag för åtta år sedan fick bevittna, hur
en jägmästare plötsligt greps liksom af ett oförklarligt ursinne och började sköfla
en ekskog, som han förut under många år samvetsgrant skyddat. En skogvak-
tare berättade mig då, att forstmän sinsemellan kalla en viss species af skog-
utstämplare "ekhatare".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
