Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
plåtar, hvilka dock blefvo mindre lyckade. På en af dessa, som togs
i det ögonblick, då hvalen håller på att åter dyka ned, synes en
jämförelsevis liten, ganska långt bakåt placerad ryggfena.
På så nära håll, som vi hade tillfälle att iakttaga djuret, var det
tämligen lätt att få en någorlunda bestämd uppfattning om dess storlek.
Enligt mina iakttagelser, som jag noga kollationerat med de öfrigas i
sällskapet, var hvalen omkring 7 meter lång och hade en bredd öfver
ryggen af 2i/2—3 meter. Till färgen var han, så vidt jag kunde se,
helsvart.
Slutligen, då vår sällsamma reskamrat för tionde eller kanske elfte
eller tolfte gången dykt och försvunnit, öfverraskades vi af att, såsom
vi i första ögonblicket tyckte, strax åter få se honom skjuta upp öfver
vattnet. — Men hvad ville detta säga! Den hval, som nu visade sig,
föreföll att vara dubbelt så stor som den, vi nyss sett taga djupet -r-r
En riktig jätte syntes det oss.
Fullkomligt oförberedd på detta nya möte, hade jag icke kameran
i ordning, hvarför »jättehvalen», som för öfrigt visade sig endast ett
ögonblick, icke kom att bli förevigad på plåten. Våra förhoppningar
att ännu en gång få se honom gingo icke i uppfyllelse, och äfven den
mindre hvalen, som dittills så troget eskorterat oss på färden, var och
förblef borta.
Denna sista akt i det sällsamma skådespelet kan enligt min mening
endast förklaras sålunda: Hvalen nr 1 var utan tvifvel en ung, ännu
icke fullvuxen individ, som, barnsligt nyfiken och omisstänksam, följt
efter vår båt, ända tills hans äldre och försiktigare kamrat, som helt
säkert tillika var hans mor, kommit och varnat honom och fört honom
med sig åt annat håll. Kanske var det också bäst som skedde. Ty
hvem vet, hvad som kunnat inträffa, om någon af hvalarna råkat bli
skrämd eller retad och i förbifarten gifvit den bräckliga skutan en klatsch
med stjärtfenan.
Våra båda skeppare, två bepröfvade sjöbjörnar, som alltsedan
barndomen legat ute på fiske och segling så godt som hela året om,
förklarade sig aldrig förr hafva sett några hvalar och voro tydligen
högst förvånade, för att icke säga förskräckta öfver det oväntade
sammanträffandet med hafsvidundren.
Så långt ingenjör Rydins berättelse. — Af fotografiet och de
meddelade iakttagelserna framgår tydligt, att de djur, med hvilka våra
lustseglare fingo göra bekantskap på så nära håll, voro bardhvalar,
tillhörande fenhvalarnas släkte. Hvilken art af fenhvalar det här är fråga
om synes däremot ganska svårt att afgöra. Professor EinarLönnberg,
som haft godheten taga del af ofvanstående skildring och de vid
tillfället tagna fotografierna, förklarar, att formen på den å ena plåten
synliga ryggfenan närmast tyder på en vikhval (Balænoptera rostrata)
eller en sejhval (Balænoptera borealis). Den uppgifna storleken passar
också ganska väl in på en ung individ af någon af dessa båda arter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
