Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herre? Sällan såsom en kärleksfull brukare deraf och än
mindre som en kristen menniska/ utan mest såsom en rå/
våldsam, grym förödare och tanklös slösare. Så har det
varit i alla tider och icke minst i vår tid, men nu framträda
följderna tydligast och djurverlden hotas verkligen delvis med
förintelse. Eljes tycker man att giraffen, gasellerna sebran
och strutsen med sin snabbhet som vinden öfver de oändliga
ökenslätterna, gemsen och stenbocken på sina alper, den
skygga sobeln i Sibiriens vildmarker, foglarne med sin
flygkraft och fiskarne af myriader i hafvets djup skulle kunna
uppehålla sin tillvaro. Nej, bäfvern, med flera andra
djurarter, samt bison-oxen, äro (enligt Catlin) snart utrotade i
hela Norra Amerika och med desse den »röde mannen»,
landets rätte egare, som nu må i döden gå bort till de
»sälla jagtmarkerna», ty för honom finnas de icke mera till
på jorden — således på samma gång mord å både djur och
menniska — tack vare de beryktade amerikanska
pelskompanierna och Hudson-bayjagtbolagen, äfvensom på sitt håll
de rysk-kinesiska pälshandlarne, hvilka alla städse sanslöst
påskyndat jagtdjurens utrotande. Ja, icke ens jättarne bland
djuren, eller elefanten, flodhästen och buffeln i Afrikas
urskogar och träsk, hvalfisken, som vältrar sin ofantliga kropp
i polarhafvens djup och kondoren, som seglar i lufthafven
vida öfver Chimborazos toppar, tyckas ega en framtid; och
hvalrossarne äro för längesedan utödda på stora vidder i
deras isiga hem, äfvenså den siste hafsuttern inom det
tröstlösa Behringshafvet, liksom väl också både isbjörnen,
hafslejonet med flere, och samma öde väntar hafssälarne i
Grönlandshafvet omkring Jan Mayens ö, hvarest de till oerhördt
antal ännu hvarje år dödas. Och huru skola väl då alla
trögdjuren, som i sin otymplighet ej kunna fly, och de många
andra små värnlösa kräken, men hvilkas väsen och hushållning
i alla fall äro ganska märkvärdiga, kunna motstå menniskans
förföljelser, när hon så hårdhjertadt missbrukar sin
öfverlägsenhet och sina allt fruktansvärdare jagtvapen och
fångdon? Detta hårda förföljande af våra medvarelser är också
en skamlig otacksamhet, emedan de, såsom trogne
stridskamrater och medarbetare, visserligen varit de första hjelparne
vid vildmannens odling och städse äro oss till nöje och
förkofran, hvaruti allt de ofta varit våra läromästare; äfven ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
