Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Vi ha hälsats af de voltigerande vipornas ängsliga »kivip»,
vi ha sett hundratals brunänder lyfta och massor af svarta
sothöns med ett doft plaskande smyga sig bort från sina
reden eller ta till vingarna efter en våldsam språngmarsch på
vattnet. Bland starrtufvorna på den långa invallningsbanken
postera några brushanar i full krigsskrud, enstaka par af
skedänder och krickänder komma dragande, och
skrattmåskolonien ute på säfholmen har råkat i fullt uppror vid vårt
annalkande. Men det efterlängtade mötet med svanarna
återstår oss ännu.
FÅLLANDE SVANAR.
Oljemålning af Bruno Liljefors 1896.
Då få vi plötsligt ögonen på något glänsande hvitt, som
skjuter fram bakom den glesnande vassen. I nästa
ögonblick höres ett plaskande som af en skara badande barn,
och den hvita jättefågeln sträcker halsen till flykt, under det
vattnet skumpiskas af hans fötter och vingar. Den tunga
kroppen lyfter sig icke utan en viss svårighet ur vattnet, men
så snart de kraftiga vingarna få tillräckligt med luft under
sig, bär det framåt i lugnt och värdigt majestät.
Den flyende svanen är en hane, som troget vakat öfver
sin maka, där hon ligger och rufvar sina ägg i den stora;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
