- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1915 /
92

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

Enligt den fordom brukliga indelningen af villebrådet i
»högvildt» och »lågvildt» räknades svanen ensam bland
fåglarna till den förstnämnda kategorien och ansågs liksom det
öfriga högvildtet, älg, hjort och vildren, förbehållen konungen
och adeln. Svanjakten i Öresund, som förr i tiden var
särdeles gifvande, fick utöfvas endast af landshöfdingen i
Malmöhus I län, hvilken räknade intäkten af densamma bland sina
ordinarie löneförmåner. Under fåglarnas ruggningstid kunde
man på en enda af landshöfdingen anordnad jakt fånga och döda
ända till 600 svanar (se »Skånska svanjakten» af C.
Beck-Friis, Tidskrift för jägare och naturforskare 1832 — 34). Ännu
så sent som på 1880-talet anordnades kungliga jakter i
Hjälsta-viken, hvarvid de halftama svanarna ofta i rätt stort antal
fingo sätta lifvet till för de förnäma jägarnes nöje.

Sedan dess ha emellertid åskådningar och uppfattningar
beträffande jakt undergått en afgjord förändring till det bättre,
och numera torde det väl knappast falla någon mera upplyst
och samvetsgrann jägare in att ge sig ut enkom för att jaga
svan, såvida det icke sker för vetenskapligt ändamål. Men
tillfälligtvis skjutas dock svanar fortfarande litet hvarstädes
i vårt land, och inom de provinser, där temporär
fridlysning af svan icke blifvit påbjuden, händer det sällan att
någon af dessa fåglar under flyttningstiden slår till i en sjö,
utan att blifva påskjuten af snikna krypskyttar, vanligen
utrustade med det numera som jaktvapen förbjudna
mauser-geväret.

Då jag förra våren gjorde ett besök vid Tåkern, uppgafs
för mig, att en i trakten boende allmogeskytt, en f. d.
grenadjär, föregående höst vid en vak ute på sjön skulle ha
skjutit ett trettiotal svanar, af hvilka de flesta varit
sångsvanar, men en del tillhört de i sjön bofasta knölsvanarna.

I Kalmar sund och vid Ölands södra udde samt på
åtskilliga ställen vid kusterna af Bohuslän och Halland lär
höstetiden fortfarande skjutas rätt mycket sångsvanar. Vid
stränderna af Öresund åter har, tack vare de därstädes
verksamma jaktskydds- och fågelskyddsföreningarna, så godt som
helt och hållet gjorts slut på svanskyttet.

Hvad beträffar den i äldre faunistiska och jaktzoologiska
arbeten mycket omtalade ruggfågeljakten i Lappland, där
lappar och nybyggare under den tid, sångsvanarna hålla på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1915/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free