Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
skog kommer sålunda ej till utveckling. Tallen spelar äfven
i sluttningarnas mellersta delar en mycket underordnad roll
och detsamma gäller ännu mer om granen.
Öns någorlunda horisontella öfversta del är bevuxen med
en tämligen ren björkskog, ganska lågväxt men dock betydligt
högre och tätare än den maritima. I sänkorna blir
trädbeståndet rätt tätt med undervegetation af ljung, blåbärsris,
Melampyrum pratense m. m., medan åter hällpartierna äfven
här äro tämligen kala. I fuktigare sänkor finnas talrika små
Sphagnum-kävr med bl. a. Drosera rotundifolia, Ledum palastre
och Eriophorum-arter.
Med undantag af ett smalt tallskogsbälte, som drar fram
tvärs öfver ön på växlande afstånd från stranden, är
Jungfruns södra del bevuxen med löfskog. Sedd från topplatåns
kant utbreder sig denna löfskog som en tät ljusgrön matta,
genomdragen af en mörkare tallskogsstrimma. Större delen
af »sydskogen» är en tämligen ren ekskog. Där marken är
täckt af större block blir denna ekskog vanligen ytterligt
svårgenomtränglig. Stammarna bli låga och knotiga och
grena sig redan rätt nära marken i talrika, ofta så godt som
horisontella grenar, som smyga sig tätt intill blockens
öfversidor och sammantrassla sig med hvarandra till ett tätt
nätverk. Denna typiska blockekskog finnes vackrast utbildad i
sydskogens västra del samt på öns nordvästra sida innanför
Sikhamn. En utlöpare af Sikhamnsskogen fortsätter genom
en djup sänka ut genom norra uddens maritima
björkskogsbälte, och här träffar man en af öns mest extremt utbildade
vindskogstyper. Ekarna äro här nästan alltid spalierformigt
vuxna; som täta mattor kläda de bergväggarna och äro vid
dessas öfre kant tvärt afklippta af vinden (fig. 10).
Undervegetationen i blockekskogen är ytterligt gles, och marken
mellan blocken täckes vanligen af ett tjockt lager oförmultnade
löf. Veronica officinalis, Melampyrum pratense, Ribes alpinum
och Scrophularia nodosa höra till de allmännare arterna.
Af ett helt annat utseende blir ekskogen i sydskogens
östra hörn innanför Prästkås, där större block äro relativt
sällsynta och marken täckes af tämligen små granit- och
sandstensblock. Ekarna äro där regelbundnare vuxna, ehuru
alltjämt tämligen låga, och undervegetationen är rikare.
Vale-rianans blomklasar skänka här under försommaren färg åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
