Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Sjö och Dughult, tillhörande landtbrukarne Adolf Olssön och
Sven-Johansson. Den förstnämnde tog omedelbart initiativ till koloniens
skyddande medelst fridlysning. Kolonien bestod af ett 30-tal bon och
området, där den fanns, var af naturen väl skyddadt.
Fram på sommaren meddelades af k bfhde den begärda
fridlysningen af fåglarna. Detta visade sig emellertid därigenom i långt
större-utsträckning än förut blifva föremål för uppmärksamhet. Turister
uppsökte platsen, och för att få se hägrarna skrämde de upp dem ur bona
och ofredade dem på så sätt midt under rufningstiden. Men icke nog
härmed, okynniga pojkslynglar, som förut icke brytt sig om hägrarna,
äntrade, efter att ha läst plakaten med k. bfhdes kungörelse, upp i
träden och nedrefvo bon samt dödade t. o. m. ungar, där de kunde
komma åt.
Den för fåglarnas skyddande varmt intresserade landtbrukaren
Adolf Olssön, som äger jorden, har anmält förhållandet och försöker
nu få en mera effektiv fridlysning till stånd med inhägnande af platsen
och förbud mot beträdande af densamma under fåglarnas häckningstid.
Ön Jungfrun som nationalpark.
Professor Einar Lönnberg om kaninfaran på ön.
Såsom omtalades i förra årsskriften, väcktes af lektor K. Starbäck
vid 1914 års lagtima riksdag motion om utredning beträffande ön
Jungfruns förvärfvande af staten och bevarande som nationalpark.
Denna motion upptogs af direktör Hj. Wjjk vid sommarriksdagen, som
fattade beslut om skrifvelse i ämnet till k. m:t.
På uppdrag af vetenskapsakademien, till hvilken riksdagsskrifvelsen
i första hand hänsköts, företog professor Einar Lönnberg under hösten
en undersökning af öns naturförhållanden. I sin berättelse öfver denna
undersökning, som är daterad den 9 okt. 1914, uppehåller sig prof.
L. bl. a. vid den genom stenbrytning och skogshygge åstadkomna
förstörelsen af öns natur, hvilken han emellertid på det hela taget icke
finner särdeles afsevärd.
»Det svåraste hindret», heter det vidare i berättelsen, »för att
Jungfrun, sedan den eventuellt förvärfvats af staten, skulle kunna blifva
nationalpark och motsvara syftet med en dylik är utan tvifvel den
omständigheten att kaniner införts på ön och där ökats, ehuruväl
stenhuggare och andra, då de häft tillfälle därtill, skjutit så många de
kommit åt. Skulle kaninerna ostördt få öka sig, skulle de sannolikt
inom kort tid fördärfva en stor del af växtligheten på ön, och redan
nu utgöra de ett svårt hinder för uppspirandet af nya träd, buskar och
örter. Att utrota kaninerna på en ö som denna med dess täta snår,
klippor och stenrös är utomordentligt svårt och kan ej utföras utan
afsevärda kostnader. Likväl måste framhållas, att, om Jungfrun skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
