Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Lektor Starbäcks föredrag.
Hvad vi sammanfatta under namnet kultur är, yttrade tal., i stort
sedt motsatsen till natur. Den mänskliga odlingen har vuxit fram under
ständig strid mot naturen. I denna strid, nära nog lika gammal som
människosläktet, står nu människan obetingadt som segrare. Af den
urgamla fienden finnas åtminstone i kulturländerna endast rester kvar
och knappast det. Det är tid att taga vara på dessa.
På denna grund har naturskyddsrörelsen vuxit fram.
Naturskyddsrörelsen kan tjäna praktiska, vetenskapliga och
estetiska intressen. Men framför allt är den af folkuppfostrande art. Den
skall skapa kärlek till naturen och därigenom till hembygden. All sund
fosterlandskänsla har häri sina djupaste rötter.
Hvarje kulturland är stolt öfver de skatter af olika slag, som deras
muséer samla och vårda. Vi svenskar behöfva i det avseendet ej känna
att vi stå tillbaka för någon. Vi ha ju Skansen, Nordiska muséet och
Nationalmuseum, för att nu nämna de största. Men museum är
museum. Vare sig inom fyra väggar eller i fria luften blir det dock
endast en sammanförd mängd af olika föremål. Hvad vi behöfva, hvad
vi skola sträfva efter, hvad vi redan börjat att skapa, är ett stort
nationalmuseum i den fria naturen, omfattande större eller mindre bitar af
densamma I detta museum skall också finnas rum för den gamla
inhemska kulturens alla alster och dess rätta ätteläggar allt intill senaste
led. Midt i den brusande och brutala utveckling som betingas af
ingenjörsvetenskapernas gigantiska framsteg, som upphäfva avstånden,
utplåna gränserna mellan folk och länder, nivellera och uniformera allt,
skall en fristad beredas åt det gamla och säregna, det som ger vårt
svenska kynne dess bestämda drag, och vi skola bevara möjligheten
för den nationella kulturens fortfarande växt genom att skydda de rötter,
som under vårt folks mångtusenåriga tillvaro ur den svenska naturen
själf gifvit den dess näring.
Med den omfattning, tal. sökte gifva åt naturskyddsrörelsens
mening och mål, hade han äfven inneslutit, hvad man annars plägar kalla
hembygdsskydd eller husbyggevård. Gränsen mellan dessa är i stort
sedt så godt som omöjlig att uppdraga, i vissa jämförelsevis enstaka
fall däremot åtminstone skenbart lätt att se. Det förra gäller
landsbygden, där de svenska hemmen i sin urgamla typ liksom vuxit fram
ur naturens egen grund, det senare storstaden. Men äfven när det
gäller den senare, är det ej svårt att finna sambanden, ty dels har
storstaden en gång varit liten, och det finns väl ingen af Sveriges
s. k. stora städer, som ej har att visa någon större eller mindre del
kvarstående från längesedan svunna tider, att förtälja om huru de
gamla borgarhemmen helt anspråkslöst i sina sammangyttringar följde
de naturliga anvisningarna, utefter åstränderna, uppför och utför backarna,
och dels har å andra sidan de nutida stadssamhällenas hänsynslösa
åsidosättande af all pietet mot den natur, som ännu finnes kvar inom
dem, eller hvars mark de hålla på att eröfra, framkallat sin egen reaktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
