- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1915 /
167

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

Fatta vi nu denna rörelse i så vidsträckt betydelse, se vi framför
oss ett vidsträckt arbetsfält. Här behöfs, att alla goda krafter
sammansluta sig för att nå ett godt och framför allt snabbt resultat

Tal. bad att få besvara en invändning, som han förstod att mången
redan gjort i tankarna. Det är klart, att om naturskyddsrörelsen icke
i mångt och mycket skall sluta som en utopi och stöta ifrån sig många,
som annars skulle skänka den sitt understod, måste den räkna med
den hårda verkligheten och erkänna, att de ekonomiska värdena i många
fall nödvändigtvis verka begränsande. Hvad tal. härmed afsåg belyste
han med några exempel. Ett gällde vattenfallens montering, hvarvid
han då särskildt fäste uppmärksamheten på Trollhättefallen.

När och hvar det bygges, skulle just den synpunkten vara
dominerande, att inrama människans verk i naturen. Då skulle de
ohyggliga krimskramsvillorna med alla deras efterapningar aldrig komma till,
vissa häpnadsväckande förstäder, som synas ha uppstått för att
mottaga allt storstadens affall, skulle ha fått en annan fysionomi, och jag vågar
påstå, sade tal., att, om känslan af pietet mot naturen genomsyrat
människorna, skulle däraf ha följt respekt äfven för allt gammalt och
förnämt och då skulle ha omöjliggjorts uppförandet af de skandalhus, som
i många af våra städer våldföra eller velat våldföra sig på naturen.

Tal. slöt med att uttala den tillförsikten, att naturskyddsrörelsen
hädanefter skulle ha att påräkna den stora ingenjörskårens oskattbara hjälp.

Naturskyddet på Hallands Väderö.
Hvad Skånes naturskyddsförening uträttat.

Sedan förutvarande innehafvaren af jakträtten å Hallands Väderö,
godsägaren D. Dickson, lämnat rättigheten, har mellan Skånes
naturskyddsförening och kyrkorådet i Torekow träffats öfverenskommelse,
hvarigenom föreningen för en tid af 10 år, räknadt från den 1
november 1914, öfvertagit jakten på ön.

Det säger sig själft, att naturskyddsföreningen icke ämnar på ön
och dess skär idka någon jakt i vanlig mening. Den har förbundit
sig att i möjligaste mån söka decimera de för skogen och den öfriga
växtligheten på ön i hög grad skadliga kaninerna samt att äfven hålla
efter de alltför talrikt förekommande kråkorna. Men i öfrigt kommer
fullständig jaktfred att råda på ön.

I kontraktet ingår äfven en bestämmelse om att ingen under
häckningstiden får besöka de många för sitt rika fågellif bekanta skären
kring ön. Vidare har Torekows kyrkoråd förbundit sig att mot åverkan
skydda all lefvande natur samt de lösa jordlagren och berggrunden så
väl på ön som pä skären. Det stenkrossningsbolag, som arbetar på
öns sydvästra spets kan till följd af denna förbindelse icke utsträcka
sin afverkning öfver det område, det sedan många år innehar och som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1915/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free