Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
numera icke erbjuder något skyddsvärdt. Genom en särskild
bestämmelse fastslås, att till byggnader i Torekow grus får tagas endast på
de ställen, som af naturskyddsföreningen anvisas.
Slutligen må omtalas, att Skånes naturskyddsförening under
sistlidna mars månad vändt sig till k. m:t med en anhållan att från det
allmännas sida icke måtte vidtagas någon åtgärd, som kan verka
störande på öns naturliga skogsvegetation och växtvärlden i öfrigt.
Framställningen föranledes närmast af att under domänstyrelsens
pröfning för närvarande ligger ett förslag till rationell skötsel af skogen
på ön, hvilket, om det blefve genomfördt, skulle förstöra den
ursprungliga vegetationen och dess säregna undervegetation.
Skulle denna framställning, såsom man har all anledning hoppas,
vinna beaktande, kan man anse, att det för de närmaste åren är väl
sörjdt för skyddandet af den ur naturskyddssynpunkt så värdefulla ön.
»Länsmanseken» vid Aspenäs. Denna stolta trädjätte, som finnes
afbildad på den andra af våra försättsplanscher, reser sin mäktiga stam
och sin väldiga himlasträfvande krona nära stranden af sjön Aspen
vid landsvägen mellan Lerum och Aspenäs herresäte i Älfsborgs län.
Benämningen Länsmanseken skall enligt sägnen härleda sig däraf att
någon gång på 1600-talet en länsman, som varit synnerligen hatad af
folket, blifvit hängd i trädet. Stamomkretsen vid brösthöjd har i
dagarna uppmätts till 7.6 8 meter, och den ovanligt rikt förgrenade och
alltigenom friska kronan har, såsom fotografiet ger vid handen,
betydande höjd och omfång.
Ehuru eken för närvarande åtnjuter skydd genom ägarinnan till
Aspenäs, på hvars mark den växer, skulle det med tanke på framtiden
likväl vara en god sak, om den kunde blifva fridlyst enligt
naturskyddslagen. Visserligen finnes i vårt land en och annan ek med
ännu mäktigare stam än Länsmanseken, men praktfullare, kärnfriskare
och mera växtkraftig jätteek torde man dock få leta efter.
För jämförelsens skull meddelas här uppgift om stammens
omkrets på några i »Sveriges natur» förut afbildade och beskrifna ekar:
Eken å kronoparken Norra Qvill, Kalmar län, den största i Sverige
(afbildad i årg. 1910, sid 11) 14 meter; en ek vid Berssebo,
Kettil-stads s:n, Östergötland (se »Några ord om ekskogen i Kindabygden»
af A. G. Hannerz, årg. 1913, sid. 70 och följ.) 8.43 meter; de
genom-Svenska Naturskyddsföreningen fridlysta åldriga ekarna på Gottland,.
Lojsta-eken i Fardhems s:n och Ava-eken på Fårö, resp. 7.7 0 och 5.3 0
meter (se »Om Ava-eken» af K. Johansson, årg. 1911, sid. 18 och
följ. samt »Lojsta-eken, den äldsta eken på Gottland» meddel. af
densamme, årg. 1913, sid. 128); »Axel Oxenstiernas ek» vid Tidö slott
7 meter (se meddel. af Matts Floderus, årg. 1912, sid. 151); den
äldsta eken på Hallands Väderö 6.5 0 meter (se v Hallands Väderö» af
Sigurd Hallberg, årg. 1911, sid. 1—22) samt den gamla eken på
Torsholmen i Gripsholmsbukten 6 meter (se meddel. af O. Lindberg,
årg. 1914, sid. 199).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
