Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. Behm foto.
Skydd åt lodjuret.
Svenska Naturskyddsföreningens inlaga till k. m:t.
Den framställning angående åtgärder till förekommande af lodjurets
utrotande i vårt land, som Naturskyddsföreningens styrelse med
anledning af en skrifvelse från lektor Sven Ekman, Jönköping, förra året ingaf
till k. m:t., är af följande lydelse:
En af naturskyddsrörelsens viktigaste uppgifter är att i möjligaste
mån åt den inhemska faunan söka bevara sådana djurarter, som på
grund af sällsynthet och andra omständigheter löpa fara att utrotas,
detta oafsedt huruvida djuret i fråga kan anses direkt nyttigt eller
skadligt från människans synpunkt.
Bland sådana djurarter ha hos oss i främsta rummet framhållits
björnen och lodjuret. Hvad björnen beträffar har han numera erhållit en
fredad tillflyktsort inom ett par af nationalparkerna, hvarjämte ett visst
skydd beredts honom genom den nya jaktlagen af 1913, enligt hvilken
det icke längre är tillåtet att jaga björn på enskild mark utan
jakträttsinnehafvarens tillstånd och ej heller på kronans mark eller på s. k.
oafvittrad mark, såvida icke Kungl. Maj:t därtill lämnat medgifvande.
Lodjuret däremot, som på grund af sin vana att företaga mycket
vidsträckta ströftåg svårligen kan anses skyddadt inom en nationalparks
begränsade område, är fortfarande fågelfritt på statens öfriga marker.
Det enda som hittills gjorts för att inskränka förföljelsen mot detta
intressanta och numera så ytterst sällsynta djur är afskaffandet af den
t. o. m. 1912 gällande skottpremien af 25 kr. för dess fällande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
