Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
som, enligt hvad tidningarna berättat, vargarna varit ovanligt allmänna
och närgångna där och det är ett kändt förhållande, att lodjuret af
instinkt drar sig undan från sådana marker, där det riskerar att möta
sin dödsfiende vargen.
Det synes oss sålunda som skulle det endast vara dr Brs lof
värda nit och omtanke för lapparnas bästa, som förmått honom att
taga för goda uppgifter sådana som dessa och föra dem vidare. Hans
äfvenledes af lapparna inspirerade funderingar rörande lodjurets ökning
i öfre Norrland och om att det där skulle göra större skada än både
varg och järf äro af den art, att de icke tarfva någon
vederläggning.
Det märkliga yttrandet hade emellertid knappast hunnit
nedskrifvas, förrän det i form af ett telegram utsändes till Sveriges alla
tidningar, och det är fara värdt, att de uppgifter det innehåller på så
sätt kommit att vinna tilltro bland en okritisk allmänhet. Ja, hvad
värre är, länsstyrelsen i Umeå har låtit sig så påverkas däraf, att den
afgifvit ett yttrande i samma riktning.
Det hela påminner för öfrigt helt osökt om den kampanj, som,
för ett decennium sedan, då det först började talas om skydd för
björnen, sattes i gång häremot. Man undfägnades då af en del
tidningar med de mest hjärterörande historier om den förskräckliga
björnen, som slog »nybyggarens enda ko och den fattige lappens sista
ren» o. s. v. i samma stil. Dessa jeremiader upphörde dock ganska
snart, och numera torde det väl knappast finnas någon, som
missunnar nordanskogarnas ludne drott den smula skydd och fred, man sent
omsider förunnat honom på kronans marker.
7\ H-L
En afverkning i Kungsparken vid Uppsala. Professor Rutger
Sernander tar i en längre artikel i Uppsala Nya Tidning för den 23
sistl. februari till orda mot en afverkning, som då helt nyligen
öfvergått den stora kronoparken Åsen utanför Uppsala, gemenligen
Kungsparken kallad. Denna är med sina flera hundra år gamla bestånd
uppsaliensarens stolthet och brukar visas för utlänningen som ett prof
på de nordiska tallskogarnas skönhet. Prof. S. påvisar hurusom
skogsförvaltningen låtit nedhugga drygt ett 100-tal af beståndet i den s. k.
Grindstugeskogen och hurusom i Blandskogen fällandet af jättetallarna
fortgår i stor utsträckning. »Afverkningen har», säger prof. S., »drifvits
litet hvarstädes, men öster om landsvägen har den drabbat så starkt,
att bortåt en tredjedel af denna del af Grindstugeskogen är förvandlad
till en gles park med betydliga beståndsluckor, och i triangeln lysa nu
fälten på andra sidan igenom. Sedt från de närmaste partierna af
Polacksbacken har det berömda skogsbrynet genom uthuggningarna
förlorat åtskilligt af sin monumentala karaktär.»
T. f, revirjägmästaren Sven Hallen har förklarat hygget endast
vara ett led i skötseln af Grindstugeskogen icke såsom gagnskog utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
